lördag 30 november 2013

Paljetter och guldglitter!

Vet inte hur ni tänker men jag har funderat lite. Tänk om man helt plötsligt blir bjuden på fest och inte har tid att gå på stan. Alltså nån ringer en klockan fem på fredag eftermiddag då man redan kommit hem från jobbet för att man har flexat ut. Täntk ta det lite lugnt, bytt om till mjukisbyxor och börjat tina köttfärsen till tacosen. Då,då ringer mobilen och personen på andra sidan förklarar exalterat att ikväll är det fest! Fest med glittertema och ens liv kommer för alltid vara lite sämre om man inte går dit. Ja är det då inte lite dåligt att INTE ha en guldpaljettklänning hängandes i garderoben?

Frågar åt en kompis...

 

torsdag 28 november 2013

Skift

Jag är HELT slut! Jobbat på skiftet i fabriken sen i måndags. Upp klockan kvart över fyra och sen vagn till gamlestan för att jobba 5:30 till 14:00. Har inga jätteproblem med att komma upp förutom att jag för en kvart hatar livet innerligt. Är ju ändå rätt så van, det är vad jag gjort alla fem somrar under min Chalmers tid. Men det är lika förbenat jobbigt varje gång. Sen att det verkar som om det hittills har varit en extra hård vecka och jag stått upp från när jag vaknar vid fyra till klockan nio. Så har ont i min rygg och slocknar vid klockan halv nio på kvällarna. Men nu är det bara imorgon kvar och sen väntar istället eftermiddags- och nattpass fram till jul.

Det är dock kul att se att jag fortfarande ser helt formlös ut i arbetskläder. Den mörkblå färgen går även dåligt med mitt färglösa hår och färglösa hy, trodde att åldern ändå skulle få en att se mindre borttappad ut i arbetskläder. Kan vara att just mina är helt nya och oanvända så de liksom skriker oerfaren om mig. Får jobba lite på att se ut som att jag jobbar så att säga. Med mindre styvhet i kläderna av ett par tvättar ska jag nog se bättre ut. Men jag får bära kniv, har lärt mig att banda och märka pallar och kan glida omkring i en truck så tror det kommer bli riktigt bra.
Ser ändå rätt pigg ut för att detta skulle vara 4:30 på morgonen. Blev liksom så förvånad själv när jag såg mig i spegeln så var tvungen att ta ett kort. Blev igår helt trött på min lugg också och kom på att det kunde vara för att den växt sig ner i mina ögon. Så klippte helt sonika av en del och det blev ju helt ok. Jag har så många talanger! Kan klippa hår, köra truck och baka. Känns gött att veta att det inte är helt kört om ingenjörskarriären skiter sig!

söndag 24 november 2013

Lund spex

Fredagskvällen spenderade jag i Lund. Min vän Viktoria är med i Helsingkronas nations spex och de hade föreställning hela helgen. Så jag och Victoria (notera den annorlunda stavningen, detta är en annan vän) åkte ner på fredagskvällen för att kolla. Vi trodde vi var i rejält god tid för att kunna komma dit i tid samt käka något på vägen. Bara det att på E6 vid Lindome så var det en olycka och vi stod i kö i ca en timme. Fyra bilar som krockat men såg inte super allvarligt ut när vi åkte förbi så hoppas det gick bra för alla inblandade. Nu med lite tidsbrist samt påminda om hur lätt det kan hända en olycka i trafiken försökte vi ta oss så fort som möjligt (men ändå säkert!) ner till Lund. Stannade på en mack i Helsingborg och tog var sin köttbullemacka. Inte det smartaste valet den dagen. Detta försökte vi äta i bilen samtidigt som vi mixtrade med gpsen och adressen. Detta resulterade i att Victoria inte fick mycket ätit och jag blev fullkomligt nersölad av rödbetssallad. Efter ett par rundor runt universitet i Lund hittade vi fram, fick köpt biljetter och satt oss på plats.

Spexet började och var superkul!

Vi hade stark lampa bakom oss i pausen och gick och tog en öl i baren samt läste programmet. Försökte hitta Viktoria men hon var upptagen med att fixa sminket på spexarna.

När det var färdig spelat åkte vi hem till Viktoria och gick sen ut och åt. Dagen efter gick vi ut i Lund för en frukost och promenad.

Tittade in domkyrkan. Fantastisk byggnad, fatta vad det skulle kosta att bygga idag. Stor och pampig!

Gick förbi där de sjunger majsången.

Och sen åkte vi hem.

 

torsdag 21 november 2013

Vardag

Nu har det typ gått tillbaka till som vanligt. Jag och Jonas sitter i varsin del av soffan med varsin iPad och läser. Så nä, vi har inte skaffat konstiga vanor vi inte känner igen varandra på, vi är för tråkiga för det. Disken växer i köket och det är allmänt göttigt. Jag försöker hålla mig från att gå julbananas och smälla upp allt nu direkt. Det blev ett paket pepparkakor och glögg i söndags men annars har jag hållt mig.

Eller nja, nu ljuger jag. Kom igår hem med julklappspapper, hjärtkonfetti, limstift, "presentadresslapp" och glittriga kuvert. Kan ha börjat tänka på att slå in julklappar och pynta... Jonas skrattade något åt mig då jag förtjust visade upp de glittriga guldkuverten. Pysselsugen!

Japp, julklappspappret är ju faktiskt inte helt juligt. Men de liksom talade till mig där det stod. Ger ju mig ett utmärkt tillfälle att deklarerad att det är vi som ger de GRÄSLIGA klapparna iår!

 

tisdag 19 november 2013

Lunching

Förra veckan blev ju ett maraton i att träffa vänner. Förutom de jag redan beskrivit så blev det lunch med en vän på onsdagen i en av jobbets lunchrestauranger, Utsikten.
Och utsikt har den kan man säga.

måndag 18 november 2013

Allmänt babbel

Det har ju inte blivit någon träning alls för mig i stort sett de senaste tre veckorna. Först var jag förkyld och sen blev det fullt upp med jobbet, trainee utbildningarna, flytt och nytt jobb igen.

Men idag tog jag tag i det. Ut och spring-gå runt Majorna och sen ett pass med mina älskade kettlebells. Blir nog mer rutin på det hela nästa vecka då jag börjar jobba på ett och samma ställe för ett längre tag.

Denna veckan ska jag lära mig köra truck så jag kan vara till någon nytta när jag ska jobba i fabriken. Var ute i Mölnlycke idag och lärde mig massa truck-teori. Avslutade med att gå igenom hävstångsformeln, så vi vet hur mycket vi får lasta vår truck med utan att välta. Kände mig lite som om jag var tillbaka i gymnasiet. Räkna lite "lätt" mekanik och sen sluta klockan halv fyra. Gött

Jag njöt av Göteborg och gick genom duggregn till espresso house och tog en fika och läste lite bok. Sett att både Espresso house och Condecco har ploppat upp lite överallt nu. Kul att det går bra för dem. Gillar deras inredning och utbud, båda är riktigt mysiga och så vet man vad man får. (Jag är ju en trygghets- och rutin-knarkare av rang!) Samtidigt lite synd att cafe utbudet inte blir mer varierat men då är det ju bara att gå till ett annat av alla de caféer vi har i Göteborg.

Jahapp, men sjukt gött med svenska fik! En rejäl kaffe och så ser man bakverken vid disken samt betalar där. Inga mer pinsamma situationer där jag tror jag betalat fast jag inte har...

 

onsdag 13 november 2013

Ny i Göteborg?

Hej hej hej!

Vet ju inte riktigt vad jag ska skriva om nu när jag flyttat tillbaka. Se om livet fortsätter vara spännande. Men har några bilder kvar från Amsterdam jag vill visa och orera lite om livet i Nederländerna har jag inte gjort än. Har kommit fram till att jag gillar detta med att skriva, samt greja med bilder.

Så kommer fortsätta ett tag till tror jag.

Livet hemma började bra, på måndag flyttade jag in för ett litet tag på kontoret i Göteborg. Ska sitta där i en vecka tills min fabriksrotation börjar och jag jobbar skift fram till jul. På vägen hem stannade jag till inne i stan i jakt på ny fuktkräm och torrschampo, ja alltså ett alibi till att få gå runt och se om det fanns annat intressant i affärerna. Och det fanns det, men jag hade inte tid att prova för jag visste vad som väntade hemma.

En stor bukett blommor från Jonas föräldrar! De stod prydligt framför dörren när jag kom hem, jag undrar dock hur budpersonen kom ini trapphuset...

Tisdag fortsatte på bra, jag är i stort sett lycklig bara över av att åka spårvagn och titta på Göteborg fastän det är regnrusk, men att få prata svenska och träffa vänner gör ju allt ännu bättre. Så på kvällen mötte jag upp Björn för ett par stora köttbullar med lingon, pressgurka, brunsås och potatismos på puben Notting Hill i Andra Lång området. Tyckte det var en himla massa folk när vi kom dit och förstod vid sju tiden varför, de hade quiz. Ingen av oss var särskilt sugen samt så var en av reglerna att man måste stänga av sin mobil under hela kvällen. När jag precis fått tillgång till internet utan att behöva använda wifi?! Över min döda kropp! gormade jag och sprang ut. Var ju bara för Björn att följa efter. Typ, kanske. Skulle ju kanske kunna ha hänt om vi till maten hade hällt i oss en flaska vin och shottat en tre fyra tequilas men nu hade vi bara tagit en öl var så var väl mer så att vi smög ut ur lokalen. Vi togsikte på Bishops Arms på Järntorget och fortsatte kvällen där utan allmänbildande frågor och påtvingad-internet-frånvaro.

Idag var inte sämre den, efter jobbet mötte jag upp två andra kalas pinglor jag inte träffat på ett tag och tog en afternoon tea bricka på Cafe Brogyllen. Småkakor, scones och snittar. Hela näringscirkeln!

Två timmar snack och sen en liten runda på stan (Ahh Sverige!Vi kan detta med öppettider. Nederländerna, gör om gör rätt!) så måste jag blivit helt utmattad för sen satte jag mig på nian hemåt och lyckades totalmissa min hållplats och åkte ända till Chapmanstorg innan jag kom på var jag var. Kan jag skylla på att jag för tillfället är ny i stan? Kanske inte... Hem kom jag iallafall till slut.

 

söndag 10 november 2013

Tillbaka

Framme och hemma! Möttes av en glad Jonas som direkt undrade hur mycket jag ätit och hoppades på att det inte var mycket. För hemma hade han förberett en fyrarätters med småländskt tema, nu när jag flyttade hem till Sverige liksom. Jordärtskockssoppa med knaperstekt isterband, vildsvinsstek med potatis-palstenacksmos och rödvins-lingon sås, hemgjord ostkaka med grädde och sylt samt polkagris cheesecake. Japp, två efterrätter, han vet vad jag gillar han. Kunde inte varit bättre!

Så idag har vi slöat till det ordentligt. Bara varit. Imorgon blir det jobb igen. Men åh, vad det ska bli härligt med vardag hemma!

 

lördag 9 november 2013

Hemåt!

Dagen D! Noll dagar kvar till avfärd, hemflyttnig, återvandring, ankomst, landande i moderlandet!

Nu sitter jag på Schiphol och väntar på mitt plan. I lite för god tid som vanligt, något jag inte blivit bättre på med allt detta resande. Vill fortfarande vara på flygplatsen minst två timmar innan avgång och med min nervösa sida så blir det kanske två och en halv till tre timmar istället.... Fast imorse var min taxi en halvtimma tidig så är inte bara mitt fel. Men då har jag istället fått en cafe frukost och kunnat gå runt och shoppa lite.

Men ahh! Hemåt! Nu flyttar jag hem igen! Kommer ni komma ihåg mig, har Jonas skaffat sig konstiga vanor? Har jag skaffat mig konstiga vanor? Kommer jag bli magsjuk i Sverige nu istället? Kroppen går in i posttraumatisk stress så fort jag landar och tar ut allt den lagrat på sig under nio månader. Bagaget som, peppar peppar, alltid hittat fram till rätt ställe kanske nu på sista försvinner helt?! Två väskor incheckade med allt jag behöver. Kanske hade vart skönt om de kom bort? Bra grej med mycket flyttande, inte längre lika fast vid grejer som innan. Igår försvann en hel bunt med kläder och skor! Fast fick ändå sitta på min väska imorse för att få den stängd... Men! har inga problem med att slänga grejer!

Pepp! Så nu roar jag mina medväntare med att ta egobilder i Ipaden. Om egobildstagande ser fånigt ut med mobilen tänk då på hur det ser ut när man grimaserar mot en illgrön iPad! Men det är sån jag är, en riktigt entertainer! Näpp, nu tar snart mitt internet slut. Vi hörs i Sverige!

 

onsdag 6 november 2013

Sammanfattning

Augusta! 
Vad har du lärt dig?! Vad tar du med dig från dina månader utomlands och framför allt har du blivit bättre på att packa?

Jag hör det ända ner hit till lilla Ijsselstein hur ni sitter och undrar. Och ja det gör väl jag med.
Så att göra en liten genomgång är väl på sin plats för nu är snart mina nio månader utomlands slut. Det har varit ett riktigt äventyr. Allt jag upplevde i Indien skulle det inte finnas tid eller rum att berätta allt om. Men jag  börjar där, det första och det största äventyret.

Under en tid mådde jag riktigt dåligt. Det var en chock att komma dit helt själv. Indien lämnar en inte oberörd om man säger så. Allt är tätt inpå även om jag som priviligerad västerlänning som var där för att jobba under en kort tid, bodde på ett hotell i en bra stadsdel och kunde ta taxi överallt kanske inte upplevde det fullt ut. Men det hade jag nog inte klarat. Jag fick perspektiv på saker helt klart. Det går inte att klaga länge på att man saknar sina nära när man bor ok, kan köpa allt man ser i stort sett och spenderar helgerna med att resa eller testa nya restauranger. När man samtidigt vet att precis utanför på gatan bor två barnfamiljer i några skjul och lite längre bort ligger det ett slumområde. Där de tvättar sina kläder på busshållplatsens asfalt för det är enda stället i området som inte är av jord och inte är en väg.


Det blev även en kulturkrock. De jag träffade var väldigt raka. Som kvinnan i mataffären som skrek rakt ut hur söt jag var när jag gick förbi. Eller det mindre trevliga i hur alla jag pratade med kommenterade hur mycket finnar jag hade ett tag. Att lära sig hur det fungerade på jobbet blev en prövning det också även om jag inte hade några stora problem så märkte man skillnader på hur man tänker när det gäller tid och kommunikation.  En stor skillnad var även synen på kvinnor och män. Har varit så frustrerad på alla förutfattade meningar och kommentarer att det ett tag bara gällde att stänga av och inte lyssna. Tror ändå jag kom lindrigt undan med tanke på att jag ser så annorlunda ut, och typ är huvudet längre än de flesta. 
Men oj vad jag förvånat mig själv under den här tiden. Trodde aldrig jag skulle stå och pruta priser på både det ena och andra och gilla det. Eller bli så arg på en rickshawförare att jag skäller ut honom mitt på en gata och går av och promenerar längs med vägen hemåt. Eller sätta mig själv i en rickshaw en annan kväll som lovar mig ett pris för att köra hem mig som sen istället kör in på en liten mörk gata och vill ha dubbla summan till för att åka. Att jag då inte blir rädd och betalar utan sur och hoppar ur och springer tillbaka till stora gatan i jakt på en ny förare.


Och att det inte hände värre grejer än det som hände. Att jag inte tvärdog i trafiken dag ett, två eller 90 i Bangalores kaosartade stadstrafik eller på vägarna under den fem timmar långa resan Jaipur-Agra. Att min kropp klarade all mat, luft och vatten jag stoppade i den (fick bara lättare magproblem för de som undrar, starka kryddor brukar ge den effekten). Och att jag inte blev galen av hjärtesorg över att vara så långt borta från Sverige. Att det fanns ett slutdatum var nog en stor bidragande del till det.

 
Resorna med Naqeeb var verkligen jättekul. Platser som är helt fruktansvärt vackra och storslagna. Taj Mahal, forten i Jaipur och Agra, naturen i Kerela, Mysores Palats och alla ställen i Bangalore. Platser jag tänk att det hade varit kul att se men inte trott att jag någonsin skulle göra. Och all mat vi har provat. Började riktigt gilla den indiska maten. Var inte så förtjust innan men den består av så mycket mer än Butter Chicken som jag brukade äta. Kan längta efter en välgjord Dosa, Lacha Parata, Chicken Kurma, Murgh Tikka och alla olika Naan.

Och att få uppleva att vara AugustaSahlinSuperstar var ju en grej i sig! Så fort jag gick ut så var det någon som tog kort, pekade eller stirrade. Att Indier är genuint intresserade av det mesta samt inte rädda att gå fram och prata och fråga märkte jag av. På det lilla gym jag gick till under hela tiden fick jag snabbt en vän i en äldre man som hälsade glatt varje gång och småpratade lite. Eller helt plötsligt så var jag med i en av de få tjejerna där’s träningspass och passade bollar och gjorde situps tillsammans. Sömmerskan som skällde på mig när jag kom dit för andra gången och då inte hade bilder att visa för henne på hur jag såg ut i sareen jag hade på jobbet. Samt alla människor som bara gick fram för att få veta vilket mitt ”Good/God name” var (vet inte riktigt om de menade att det var bra namn eller guds namn). Det har ju om inte annat stärkt mitt självförtroende. 



Jag har ju helt klart vuxit med den här resan. Fattat att jag klarar en hel del, blivit mer självständig om jag nu ska bli lite klyshig. Troligtvis det jobbigaste rent psykiskt jag gjort men lärorikt och under flera stunder något av det bästa jag gjort. Börjat leva lite mer efter att ”det löser sig”…

…vilket i sin tur har gjort mig något bättre på att packa, tror jag, för att svara på den initiala frågan. Tar ju hellre lite mer än mindre fortfarande. Får se på lördag hur många väskor det faktiskt blir som jag får med mig från Nederländerna. Klart är ju att jag inte längre är nervös för att resa. Kan det nu. 

lördag 2 november 2013

Grattis till oss!

Idag är dagen jag och Jonas bestämt är dagen vi blev vi på. Så idag har vi haft daglig kontakt i sex år! Och som med vår "ett halvt decennium" dag så är jag inte hemma... Men om en vecka reser jag hem och vi flyttar ihop igen! (Även om jag mer tänkt på det som att jag inte har flyttat utan mer bara är ute och reser. Sen att just denna resa varat i nio månader behöver vi inte tänka på).

Hur ska jag kunna väga upp att jag inte är hemma nu då? Jo jag har några alternativ.

1. Inte nämna alls och hoppas att han inte minns exakt datum och flytta det till nästa vecka och därmed ge bästa presenten med att jag kommer hem!
(Detta är ju kört nu dock)

2. Köpa upp hela schiphols lager av stora toblerone med rostade mandlar när jag flyger hem. Samt större delen av deras tulpaner. (Kan bli svårt att få med på planet)

3. Skicka blommogram och fylla lägenheten med blommor hemma i Gbg. (Tror detta hade gett motsatt effekt)

4. Skype-dejta hela dagen. Ha med ipadsen på resturang och bio i respektive land. (Hade sett lite konstigt ut)

5. Köpa en jäkla massa sprit på flygplatsen och få honom kalasfull när jag kommer hem så han glömmer en vecka och sen kan tro att vi var på dejt idag.

Jag satsar på alternativ 5 tror jag. Känns enklast. Ett par flaskor tar mindre plats en massa blommor. Bra men då har jag löst det.