Dag 3 (inlägg 2) Kochi Kerela

Vi var ju där i tre dagar, fredag till söndag. På söndagen så gick planet vid kl tre så vi hade tänkt hänga på hotellet vid poolen och vara på spaat. Men poolen var inte så stor och spaet var ju stängt.

Kochi är förutom sina Backwaters även känt för hamnen och sina kinesiska fiskenät. Hade blivit tipsade om att solnedgången utöver havet är magisk men det missade vi så tänkte vi kan ju iallafall fall se näten innan vi åker. Bokade om vår taxi till flygplatsen så den kom två timmar tidigare och tog oss på en sightseeingtur i staden.

Ut på en ö där de flesta turistattraktioner är. Var sånt tryck i trafiken ut till ön så de hade tillochmed öppnat en ej ännu färdigställd bro för överfart. Just denna dagen var det inte mycket trafik men kan tänka mig att det är en del annars. Reagerade på det hela då vi var tvungna att betala tull för att åka över men det gick knappt att köra på bron då översta lagret asfalt saknades. Massa gupp och mitt på den stod de och byggde, i tofflor och de karaktäristiska kjolarna män har här. Mycket märkligt men kändes väldigt indiskt. Lägga ut asfalt uppe på en bro i kjol med trafik kommande i båda riktningarna.

Vi måste varit de sämsta turisterna någonsin. Vår chaufför tog uppdraget att guida runt på allvar och berättade om allt vi åkte förbi och stannade för att vi skulle kunna gå in i kyrkor, kyrkogårdar, museum och nått fort eller bara gå ut och ta kort med det. Varken jag eller Naqeeb kände att vi ville ta kort tillsammans med en kyrkogård eller gå i massa museum så vi tackade nej och undrade när vi kom fram till de däringa fiskenäten.

På bilden ovan har chauffören fått ut oss på en strand för att kolla runt. Fint fint, men de kan inte riktigt de där med att slänga saker i papperskorgar, finns förövningar inga sådana förresten, eller ta vara på sitt egna skräp så det ligger ju sopor i drivor överallt. Så stranden var fin på sina delar och ful på andra.

In i bilen igen och denna gång till fiskenäten, här var det turister kan jag lova. Chauffören berättade sen att det låg en riktigt stor båt utanför staden med tyska turister som idag hade tagit sig i land och kördes runt i ett par stora bussar. Så alla försäljare, och de andra turisterna, antog glatt att jag också var tysk och försökte prata med mig. Det roliga blir att jag inte kan ett ord tyska men Naqeeb från Malaysia har pluggat där i fyra år och förstod allt. En försäljare frågade var jag var ifrån och när han hörde att det var Sverige sa han "Hej, snälla bara titta. Fina vykort" så antar att jag inte var första svensken i Kochi direkt.

 

Fiskenäten var häftiga, hade sett ett par på vägen från flygplatsen in till staden så de används nog lite på sina ställen. De som var här var nog mest för show dock. Vid varje anordning stod en kille och försökte övertala en att komma ombord och titta närmare. De drog näten upp och ner i vattnet så vi fick se hur de fungerade men såg ingen få någon fisk. Men det var kul att få se hur de såg ut samt uppleva den riktiga turist stämningen som vi hittills lyckats undvika till stora delar. Här ropade de efter en och det var tätt med olika försäljningsstånd. Att det gick runt ett par busslaster äldre tyskar bidrog även en del.

När vi var nöjda gick vi tillbaka till bilen och kända att det var dags att åka till flygplatsen. Chauffören ville dock att vi bara måste in och kolla på den här lokala marknaden med massa lokalproducerade varor. Näää, sa vi, asså har nog varken plats i väskan för mer saker eller tid just nu. Han insisterade, så snabbt iväg och in i en liten stuga för att titta vad det var. Det var inte en lokalproducerad känsla på det hela kan jag säga. Som en lite butik med massa dyra smycken, gudsstatyer och sjalar. Vi och tyskarna slussades runt ett tag där inne innan vi kände att vi sett allt och gick ut.

Ett sista museum åkte vi till. Vi gick inte in dock utan tog kort utanför och försökte fånga en bild på Naqeeb när han gick brevid en intet ont anande man i den där typiska kjolen. De skrattar visst lite åt indierna i Malaysia just för den så han ville gärna ha kort med en. Men de har verkligen skynket som knyts till en kjol överallt. Lägga asfalt, köra hoj, bada, gå på restaurang och det mesta annat. Måste vara rätt behändigt förutom att de hela tiden verkar behöva knyta om den och lägga den till rätta för att den ramlar ner.

Denna kallas visst elefant porten, ingen aning om varför men den var där varför inte ta kort med den?

Ögonblicket efter; halvt påkörd av en tucktuck som kom med full fart genom porten. ( "Vad gjorde hon vid tillfället för olyckan? -Spexade i genomfart, turister asså...")

Efter museet åkte vi till flygplatsen, Cochin international airport. Var så tidiga så vakten vid ingången undrade om vi inte ville ta en promenad utanför först. Så det gjorde vi men var så varmt så gick snabbt tillbaka igen. Var på jakt efter en kylskåpsmagnet med Kerela på. Hittade inte så många på den lilla flygplatsen men tillslut såg jag en jag gillade. 200 rupees kostade den men mina kontanter var slut så fick låna av Naqeeb, hade sett en automat utanför så tänkte ta ut där efteråt. Den fungerade inte. Ingen fara detta ska vara en stor flygplats finns nog automat när vi checkat in eller så tar de kort i affärerna. Nepp, det fanns varken eller. Så där stod vi två timmar innan flyget skulle gå, vid lunch tid och hade sammanlagt 150 rupees att dela på för lunch. Gick ju ingen nöd på oss men fick några blickar när vi stod och räknade småpengar för att ha råd med en liten flaska vatten och två samosas.

En trevlig helg igen! Som de säger på jobbet "you are just enjoying all the time". Ja, får ju ta och passa på! :)

 

Skickat via Blogsy