Sri Ranganathaswamy Temple

På fredagen åkte vi till Mysore. För att få se lite landsbygd på den tre timmar bilresan och för att få se ett riktigt palats efter blivit besvikna på Bangalore Palats. Taxin var såklart försenad igen så vi fick sitta och vänta ett tag innan vi kom iväg vid halv sju tiden. Chauffören kunde inte heller engelska, eller som hotell managern sa, han förstår engelska men kan inte prata så bra så här har ni mitt kort ring om ni inte förstår varandra.

Första stoppet blev som förra gången vid templet med det långa namnet. Jag var förberedd på att det skulle vara massa försäljare men måste varit lite skyddad sist när jag åkte dit tillsammans med några indiska arbetskamrater. För oj vad på försäljarna var när vi var två européer. Direkt fångades vi in av en liten man som hälsade oss välkomna och pekade vart vi skulle gå. Jag hade tänkt att eftersom jag redan varit där en gång innan så skulle vi klara oss utan guide. Så försökte lite halvhjärtat säga att vi inte behövde guide men det sket han högaktligen i. Att det hela tiden inte fanns direkt någon annan väg att gå än den han pekade ut gjorde att man inte direkt kunde fippla bort honom heller. Så det blev så att vi följde efter honom och hans oförståeliga engelska, han kände nog av att vi inte ville det där så pratade på fort och ropade hela tiden med oss genom templet. Man är ju för väluppfostrad för att säga till på skarpen men det borde vi gjort för i slutet av det genomrusade templet ber han oss sätta oss ner och ger oss sitt kort där det står hur mycket hans guidning kostade. Inte mycket i svenska pengar men en tredjedel mer än vad hela Mysore Palats kostade för oss tillsammans. Får jobba på vår oförskämdhet och bestämdhet i fortsättningen.

 

 

Skickat via Blogsy