9 dagar

Tjo!

Denna vecka har varit och är rätt så jäkla full. Inte på det trevliga umgås-med-nära-vänner-och-dricka-vin sättet utan mer på hur-i-helvete-ska-jag-hinna sättet. Men nu så har det mesta av den passerat och bara en liten del är kvar. Vad har jag gjort då? Jo avslutat mitt projekt, typ, ska bara skriva klart rapporten, samt haft/har en kurs som pågår hela veckan. Åtta till sex varje dag. Är inte längre van vid att lugnt sitta på föreläsningar så här mycket, så är ju helt slut i huvudet nu när jag behövt vara väldigt uppmärksam och inlärningsfull hela dagarna. Asså är ju uppmärksam vanligtvis när jag jobbar men brukar inte behöva lära mig nya grejer konstant samt kan ta en paus när jag själv vill.  Men under en sån här vecka så har man ju mycket kul också. Alla i mitt trainee team har flugit in från alla delar av världen och det är mycket kvällsaktiviteter och roliga kaffepauser.

Så slut i huvudet, som nu är helt fullt av statistikproblem och lösningar, så kan man ta egopicks utan att få dåligt samvete. Var ju en inplanerad paus i schemat liksom.

 Nu 9 dagar kvar till den stora hemflyttningen! Då är man så här glad.

Fatta vad glad jag kommer vara på dagen D!

Bakslag

Halloj!

Vips så har två veckor till gått och i fredags var det min sista "riktiga arbetsdag", nu följer två veckor av kurser. På fredagen hade jag även en avslutande presentation för det team jag jobbat i här och ville då även bjuda på något gott till kaffet. Det finns dock ett problem. En av mina kollegor tål varken ägg eller mjöl. Enkelt! Tänkte jag. Jag gör kladdkakemuffins, har ju knappt i nått vetemjöl som det är, använder i stort sett bara kakao. Att ta bort ett ägg borde nog gå bra också.

Jag börjar glatt om än något trött, har blivit en del jobb med att få allt klart till min sista dag, att sätta degen till kanelbullar. Nått riktigt svenskt och gott liksom. Ställer undan degen för jäsning och börjar med muffinsen. Blandar ihop och tillsätter potatismjöl istället för vetemjöl. Men blir ingen bra konsistens så tillsätter mer socker och mjölk till en fin smet. In i ugnen och de bubblar på bra efter ett tag.

Under tiden tar jag mig an utbakandet av bullarna. Tittar som hastigast in i ugnen och ser katastrofen. Muffinsen är borta! Eller ja, typ exploderade ut över plåten.

Knapriga och spröda som knäck runt kanterna och underbakta och potatismjöl smakande i mitten. Ja jag smakade på dem. Det var bara till att kasta dem allihopa. (Efter att min rahusdelarvän kommit ner och skrattat åt mig och ätit upp ett par stycken) Samt deppa lite av att ha total misslyckats över något jag ändå anser mig kunna kunna bra. Alltså blanda ihop smör, socker och kakao och sen äta det. Nu var dock bullarna klara att köras in i ugnen.

Bullarna blev bra! Självförtroendet på topp igen, samt mina sockernivåer eftersom ett par bullar blev min kvällsmat.

Ny batch in i ugnen. Utan potatismjöl och med mindre socker. Tror det kan ha varit så att det var den stora mängden socker i första smeten som karamelliserades och sen kokade över. Batch två var sjukt god smet och jag petade ner ett hallon i varje så hoppet var stort.

Fina när de kom ut.

Sen sjönk det ihop. Jag petade ner från kanterna för jag var rädd att de skulle bli helt hårda. Jag gjorde dem därmed lite fulare. Nu var klockan mycket och de stelnade fasen aldrig! Först in i kylen och sen i i frysen för natten.

Fredag morgon tog jag ut och smakade dem och de var ju helt ok men såg förskräckliga ut.

Cyklade därmed in till Albert Heijn på väg till jobbet och väntade med resten av pensionärerna utanför tills de öppnade.

Där inne köpte jag ett stort paket blåbär som jag vet att hen gillar. Men hade med mig muffinsen för en del såg lite bättre ut än de andra. De blev väldigt uppskattade! Kanske mest för att jag försökt mig på att göra något särskilt. Bullarna gick också ner och min presentation gick vägen. Bra dag.

Nu två veckor kvar sen hemåt!!

 

Amsterdam! Del IV

Blev ju ett litet glapp i Amsterdams-helg berättandet. Det är så det går när det helt plötsligt händer massa roligt och mängden bilder blir oöverskådligt. Har ju till och med fått uppgradera till Dropbox pro nu för Ipaden inte klarar av att lagra allt.

Men nu är vi framme på lördagen på vår weekend. Vi börjar med en stadig engelsk frukost och åker sen till centralen. Hoppar av på rätt hållplats och delar sedan upp oss på ett väldigt könsstereotypt sätt. Killarna i gruppen åker till Heineken museet och jag, Hanna och Elin kollar in shopping utbudet. Men ey, så länge ingen kände att den blev tvingad att göra nått den egentligen inte ville på grund av sina medfödda könsdelar så är det väl bra.

Här står de, i startgroparna till att uppleva centrala Amsterdam. Ni ser hur lite folk det är på gatan? Det är bara för att vi är tidiga det blev mycket, mycket mer sen.

Utrymme utnyttjat till max, kyrkan använder inte ett hörn ja men då bygger vi ett hus där.

Sen gick vi längs med shopping gatorna tills jag bokstavligen talat hade blåsor under fötterna. Blev ett panikköp av skor inne på HM för att jag inte skulle helt krevera under resten av dagen. Vid lunchtid mötte vi upp resten av gänget för att äta.

Mmm, mat.

Ut i området Jordaan och runt de "Nio gatorna". Målet var att kolla in Anne Franks hus. När vi kom dit så hade visst resten av Amsterdam också hört att det kunde vara intressant att se på så utanför ringlade det sig en lång kö.

Vädret såg även till att bli helt perfekt just då så vi var ingen vidare sugna på att gå och ställa oss i skuggan i väntan på att få gå in i ett hus. Vi tog kort utanför istället. Som varenda vettig turist gör.

Vilket fint gäng tänker ni! Men vänta lite, saknas inte någon? Och vad är det för roligt Björn gör?
Jo men det är ju jag och lite mer posande som saknas!

Så! Ordningen återställd.

Vi bestämde oss för att promenera lite mer istället och kanske hitta ett fint fika ställe.

Så vi gick in i det mysiga kvarteret igen.

Och så väntade vi lite på Björn som tog kort.

Och så gick vi. Alla mysiga cafeer var upptagna, eller iallafall lite för ont om plats för att tränga in sju pers på.

Men vad gör det när staden och dagen ser ut så här?

Det poserades lite. (Man blir som man umgås har jag hört)
Men så hittade vi en pub/cafe som hade lite stolar ute.



Jonas var skeptisk. Men Hanna roddade ihop stolar och bord till oss alla så hade vi plötsligt ett ställe att slå oss ner på.

Hanna var nöjd.

Vi drack öl.

Jonas blev nöjd.

Gladast blev David då jag gillade hans körsbärsöl och bytte glatt ut min Amstel mot den. Hur kan man inte gilla? Smakade ju som saft!

Så glad var jag.

Så fin var ölen.

Sen blev vi trötta och tog bussen till hotellet.

Vi var coolaste kidsen på den bussen och satt såklart längst bak.

Var inte så många andra med att tävla mot dock...

Vi på andra sidan var också coola, jag iallafall.

Sen fick det vara nog. Hanna pekade med hela handen och vi tog inte upp kameran igen för ens vid middagen. Men oj vad jag tog kort då istället! Men det får ni se en annan gång.

Och varför det fins massa bilder på mig är ju för att under större delen av dagen var det ju andra men främst Björn som höll i kameran. Tack för korten Björn!

Söndag söndag söndag

Tog det lite lugnare på frukostbuffen på söndagsmorgon. Dag två så vet man ju vad man ska sikta in sig på, vad som är bäst. Det blev yoghurt och kvarg med frukt. Samt massa frön och müsli. Små pannkakor, ägg, juice och kaffe. Hela kostcirkeln. Ja, det kanske smög ner en liten macka med chokladkräm på men det finns det inga kort på och därmed står ni helt bevislösa! Sen tog vi vårt pick och pack och åkte till mitt lilla radhus i Ijsselstein.

Gick sen in till byn för att få vissa upp detta mysiga lilla område.

Två stora kyrkor och två gator där allt man kan behöva finns samlat. Fast nu var det ju söndag så allt var stängt och igenbommat. Typiskt dåligt om man vill sälja saker tycker jag då det är söndagar man har tid att gå runt och kolla på. Men ett cafe var öppet så där satte vi oss och drack mynta te igen.

Gav kameran till Viktoria för att ta kort på mig och Shqipe. Sen tänkte jag att jag kan ju hålla lite snyggt i tet på kortet.

Det var supervarmt. Så där som kokat vatten kan vara. Lite chockad blev jag ändå som synes.

Och det var ju inte kul.

Men man kan ju inte vara sur länge i sånt här sällskap. Glad igen!
Betalade och promenerade hemåt.

Fin fin höstdag.
Och så vagnen in till Utrecht för att vinka av dem på tåget till Schiphol.

Bra sällskap, bra helg!