Funderar på om dessa armband som jag köpte i en liten handarbetes affär i Bangalore verkligen är så one-of-a-kind som jag tänkte. För i helgen inne i en rätt så mainstream affär i köpcentret i Utrecht hittade jag denna ring.
Alltså exakt samma färger och typ av inläggningar....
Jahapp, men då har jag ett matchande set då. Inköpt på två väldigt olika ställen på jorden bara.
Så jag klädde mig i Sari och gick mest omkring och väntade. Väntade på lunch då vi skulle samlas hela avdelningen. Tackades av av chefen, fick säga några ord och tacka för tiden här. Har fått mycket hjälp och tips av arbetskamraterna. Sen åt vi pizza och tog kort på oss alla.
Sen väntade jag på taxin vi beställt för att åka hem tidigare så Naqeeb som åker tidigare på kvällen skulle kunna packa klart och äta i ro. När taxin kommit så tog vi ett varv för att säga hej då. Fast då fick vi veta att åka kan vi ju inte göra! Ahh, sött av er tänkte vi men jo det måste vi. Visade sig att de inte skämtade, de hade ordnat en överraskning åt oss som en var och hämtade. Vi trodde det var klart med avtackning vid lunchen så blev helt klart överraskade av överraskningen. Så då avbokade vi vår taxi.
Så då väntade jag på överraskningen. Det var två presenter, gruppkortet vi tog på lunchen i en stor ram och ett smyckesskåp med indiskt motiv på. Jättekul och blev nästan lite rörd. Eller ja det blev jag. Blev fundersam dock hur jag skulle kunna få ner det i packningen bara.
Sen väntade jag på den vanliga taxin hem.
Nu har jag rensat och lyckats trycka ner det mesta i väskorna. Så nu väntar jag på att klockan ska bli 00:30 så jag kan åka till flygplatsen. För att där vänta tills 04:15 för att åka till Dubai, Amsterdam och tillslut Göteborg.
Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge!
Två tummar upp för två dagar kvar! (just nu är det väl bara en dag kvar, men bilden togs imorse så får gälla än)
Har på mig alla mina indiska kläder nu de senaste dagarna, vet aldrig om jag känner mig bekväm nog att ha på dem i Europa. Ikväll packades de dock ner i väskorna. Eller jag har försökt få ner allt iallafall. Får se om jag får slänga ut några skor till innan de går att stänga helt. Har en del tid på mig imorgon också efter jobbet eftersom mitt flyg inte går för ens den alldeles underbara tiden 04:15...
Tre dagar kvar tills jag står på svensk mark!
Efter ett par situation de senaste dagarna och idag så har jag såsom Krishna anhängare säger
"Hare Krishna, Hare Krishna, Krishna Krishna, Hare Hare, Hare Rama, Hare Rama, Rama Rama, Hare Hare"
börjat mantra för mig själv
"Tre dar, tre dar, bara tre dagar kvar"
minst 108 gånger per dag. Det stod att man skulle göra det på informationen jag fick i ISKON templet. Hare Hare ramsan då. Tre dagar mantrat har jag hittat på själv. Men den är behändig för den kan appliceras på så mycket olika saker. Som imorgon till exempel, då byter jag bara ut "tre" mot "två". Smart va?
Igår åkte vi tidigt på morgonen en och en halv timma ut ur Bangalore till en fördämning. Där skulle vi ut i naturen och aktivera oss. På grund av sjukdom och annat så blev vi tillslut bara tre som åkte ut men det blev riktigt kul ändå.
På vägen såg jag dessa lastbilar som jag tycker ser häftiga ut. Inte särskilt säkra dock.
Det är tur att klimatet är behagligt, tänk denna hytt i december Sverige. Och såklart inget säkerhetsbälten, jag menar vad är det värsta som kan hända?
Tungt lastad.
Nä men de där små paketen är kanske i ett helt nytt material med så hög densitet att det behövs en hel lastbil.
Sett flera av dessa lastbilar och funderar på om de inte är färdigbyggda och ska liksom byggas på mer men vet inte.
Klart vi tog kort på oss själva! Går ju inte att missa.
Stället vi skulle till var svårt att hitta. Och när vi äntligen kom till by där de i väganvisningarna stod "ring oss så hämtar vi er där" ja då fanns det ju ingen mobil sändning. En av de lokala byborna upplyste oss om att där funkade bara Airtel, alla vi i gruppen hade Vodafone... Efter ett tag och ett annta, samtal mellan vår chaufför och byborna hitta vi en liten väg upp på en kulle där vi fick signal och kunde bli hämtade.
En tio minuter ner för sluttningen så kom vi fram till ett par hyddor och tält.
Fick frukost och sen spelade vi paintball, lite krångligt när man är tre bara. Samt lite rädd för att bli skjuten. Men vi lyckades så klart skjuta slut på alla våra skott och jag blev träffad på armen. Funderade ett tag på att smsa Jonas med orden "Jag har blivit skjuten" men tror inte det hade blivit särskilt uppskattat. Särskilt med tanke på att jag bara hade sändning på ett specifikt ställe och inte hade kunnat svara då vi direkt fortsatte med andra aktiviteter.
Vi klättrade i rep i en bana, paddlade kajak och simmade. Åt en riktigt god indisk lunch och låg och slappade i tystheten. En väldig skillnad mot det konstanta bakrundsljudet av trafik som man har i Bangalore.
Posing!
Hemvägen gick enklare och snabbare, troligtvis för att jag somnade som en stock tio minuter efter vi satt oss i bilen och vaknade lagom tills vi svängde in i vårt område i Bangalore. Så uthållig är jag. En hel dag då jag inte suttit på kontor utan gått lite och hängt i naturen är vad som behövs för att trötta ut mig fullständigt. Tror jag behöver jobba på min kondition.
Tar det i Nederländerna, hört att de cyklar lite där!
Nu när gänget är samlat blir det mycket restaurang besök. Igår var vi på UB City och åt på en fransk restaurang.
Lite Sangria på en fredag är inte fel!
Hamburgare, marinerat kycklingbröst, fyllt kycklingbröst och dagens fisk beställdes in.
Där uppe är UB City loggan.
På vägen hem åkte vi auto med disco belysning. Vad mer kan man begära av en kväll?
Min första Sari är klar! Var och hämtade toppen som måste sys upp av skräddare nu ikväll. Så här glad blir man då.
Men så här ser den ut. Varm och lite krånglig att få på sig.
Hur får man på sig den då? Ja, jag gjorde en liten guide fast den är på när jag tar av den så då får man tänka omvänt.
Man har en underkjol som man fäster den i. Lindar ett varv och viker sedan ett antal slag framme vid magen. På min viker jag fram tills borden kommer. Vikningen fäster man sedan i underkjolen och så draperar man resten över axeln.
Nu kan det vara så att jag sagt att jag ska ha på mig den på jobbet imorgon. Men det var innan jag fullt förstod hur mycket mage man visar. Och imorgon kommer min svenska chef till Bangalore och vi ska nog sitta i en del möten med ett par chefer... Får se hur bekväm jag känner mig då. Lutar åt att ta med den i en påse och byta om när mina möten är över. Ja så får det nog bli.
Bangalore kör en charmoffensiv nu när jag bara har tre veckor kvar. Inte bara det att jag för några kvällar sen hittade en kackerlacka i kylen så har jag nu även blivit lurad av autoförare. Eller lurad har jag väl varit hela tiden med tanke på att jag alltid betalt mer än vad som är vanligt men denna gång blev jag på riktigt riktigt lurad.
Trodde ändå jag börjat bli haj på det där med att åka auto och förhandla. Spenderade en dag på shopping gatan Commercial road, fick köpt en del souvenirer och en extra väska som jag behöver för att få hem allt jag lyckats köpa här. När jag kände mig någorlunda klar gick jag för att leta reda på en auto tillbaka. Hittade ett par och en gick med på att köra mig. Det är inte alltid de har lust att åka åt just det håll man vill då får man leta upp en annan.
När jag frågar efter pris säger han att han kan köra mig för 50 rupees om vi stannar på två handicraft butiker på vägen för där kommer han få 100 rupees på varje ställe. Här borde jag ju sagt nej men hade lite grejer kvar att köpa så tänkte då kan jag ju lika gärna ta det i de butikerna. Kollar in dem båda vilket inte tar så jätte lång tid, men jag hittar inget jag vill ha. När jag är klar och det dags att åka åt mitt håll så är det en annan som ska köra mig visst. Den första föraren hävdar att förare nr 2 bor åt mitt håll och ska hem. Poängterar ännu en gång att jag bara ska betala 50 rupees och jag upprepar min destination för den nya föraren. Allt är bra, vi åker iväg men när vi kommit hälften så stannar han och säger att nu är vi framme. Nää, det skulle jag säga att vi inte är. Jodå, detta är den stora gatan. Jag förklarar ännu en gång att vi kom överens om min destination som absolut ligger på denna gata men en bit längre. Han tycker då att för att köra dit ska han ha 250 rupees extra.
Nu blir jag lite upprörd, en kille som går förbi frågar vad som händer och snackar med föraren som bestämt hävdar motsatsen mot vad jag säger och vill ha 250 extra. Killen skrattar och skakar på huvudet. Börjar sen undra lite om en destination han vill till. Jag försöker få föraren att förstå att vi kom ju överens här men det vill han inte höra på så jag gormar på lite om detta är ju inte schysst.
Orkar inte med det hela och betalar 50 rupees och går ur. Killen som stannade hoppar glatt in istället och åker iväg. Så där står jag fullastad med dagens inköp mitt på en gata. Så arg så jag ser rött. Vilket troligtvis är anledningen till att ett par autos kör förbi utan att stanna. Går en bit och får tag i en auto som stannar och kör hem mig, med taxameter till och med så slutet gott allting gott.
Men hädanefter betalar jag nog lite extra och vet att jag kommer hem direkt istället.
Skickat via Blogsy