Jaipur dag 2

På morgonen hämtades vi upp av vår chaufför och en vän till honom som av en händelse var licenserad guide för Jaipur. Kändes lite konstigt för han påpekade hela tiden att vi var hans gäster men jobbade som guide på heltid. Men men, då slapp vi leta upp en guide själva och hade nu en som kunde prata engelska.

Åkte in i gamla delen av Jaipur som ligger innanför ett par murar. Där inne var alla byggnader målade i en terrakotta röd färg. Stannade och tittade på en sorts kuliss där drottningen(arna) kunde sitta och titta på gatan. De fick absolut inte ses av någon annan man än kungen så om de ville se festligheter eller bara vanligt gatliv så fick de sitta bakom kulissen och titta.

Kungen som byggde stan var väldigt intresserad av vetenskap och främst astrologi så byggde fem olika observatorium centrum i Indien. Det sista och största i Jaipur. Så dit åkte vi. Väldigt intressant och fräckt. Värdens största fungerande solur fanns där.

Massa sätt att mäta tid och solens och stjärnornas position på himlen. Används fortfarande i när de gör horoskop.

Precis bredvid observatoriumet låg det kungliga palatset där fortfarande en liten del av det används som bostad av den nu 13 år gamla kungen. Kungen innan var hans morfar men han fick inga söner utan en dotter så han adopterade dotterns son för att kunna ha en arvinge.

Där inne var det både textil och vapen museum. Helt otroligt vad mycket olika sätt vi kommit på att man kan döda folk på. En del av pistolerna hade riktigt stora mynningar så jag undrade lite om de använde större kulor förr. Nej, de var för festligheter. När kungen red genom stan och kände sig givmild kunde han fylla geväret med mynt och sen skuta ut i folksamlingen. Lät ju, smart och vänligt. (Fick inte ta kort inne i museumen)

Huset med flaggan på toppen är var kungen bor. Men han var inte där då ska visst vara en liten flagga hissad när han är hemma.

De sparar inte på utsmyckningar i alla dessa gamla hus. Fyra sådana hör dörrar vätte ut mot en öppen samlingsplats för fester. Varje dörr representerar en årstid och används bara under den årstiden.

När vi var klara med palatsen åkte vi till huvudattraktionen Amber Fort men på vägen stannade i och kollade på ett av en gammal kungs sommar palats. De funderar på att göra om det till museum eller hotell. Hade ju inte tackat nej till att åka ut och titta på det men det var stängt för allmänheten.

Upp till fortet då. Det är där den ursprungliga staden låg men en kung beslutade att flytta på den och bygga Jaipur. Upp i bergen och genom en hög mur som omringade hela lilla staden och det stora fortet. Helt otroligt vad mycket sten och arbetskraft som måste används till att bygga det.

Fantastisk utsikt där uppifrån. Samtidigt höll de på att förbereda för en festival för någon gudinna som skulle vara någon dag efter. Så fullt med folk och poliser/militärer. Blir alltid lika rädd när jag ser nån gå omkring med ett stort gevär över axeln. Likadant har de på flygplatserna. Känns inte alls särskilt tryggt.

Asså de vet ju hur man bygger storslaget det får man ge dem. Har så mycket kort från detta fort för allt var antingen väldigt utsmyckat eller bara väldigt stort.

Här bodde kungen med alla sina fruar. De vaktades först av ett gäng kvinnliga vakter och sen lite utanför, uppe på muttrarna, av eunucker. Ingen skulle se kungens kvinnor. De olika drottningarna fick inte heller prata med varandra om inte överste/favorit drottningen gav dem tillstånd till det. Ju mer jag hörde ju gladare blev jag att jag är född i den tid jag är.

Inne i ena delen av fortet, kallat vinter palatset, så var både väggar och tak täckta av speglar och mosaik.

De hade mattor hängda framför öppningarna för att behålla värmen och så tände de ljus så alla speglar gjorde att taket såg ut som en natthimmel. Vår guide var väldigt bra på att berätta om fortet. Man kunde nästan se det framför sig.

Här kunde drottningarna hänga om de ville, eller ja om de fick vill säga. Guiden tyckte det var kul att påpeka att här bråkade de mest, ni vet som det blir med många kvinnor.

Väldigt intressant byggnad. Att de orkade bygga ett så stort fort. Men de hade nog inget val de låg visst i krig med lite olika folk så behövde ett starkt fäste.

Dagen var inte slut än utan vi skulle vidare till Agra en stad ca 5 timmar i bil väster ut. Innan dess åkte vi och åt lunch. Som vanligt följde varken guide eller chaufför med in för att äta. Känns fortfarande obekvämt. När vi var klara skulle guiden lämna oss och jag undrar om vi inte ska betala honom då guide inte ingick i vår paket resa. Får svaret "ja det kan ni göra om ni vill men jag är här som vän ni är mina gäster". Nja, eller inte. Han har inte betalat inträde någonstans utan bara visat upp sitt licens kort överallt samt sagt att han jobbar som guide på heltid. Lite obekväm stämning då vi inte vet vad som gäller. Föredrar att veta vad som är vad, slutar med att vi undrar vad han brukar få och ger honom det. 1000 rupes som är ca 120kr. Kan vara därför de inte följer med in och äter då min och Naqeebs lunch gick på ca 800 rupies.

Iväg åkte vi och fick nog se de sämre delarna av Jaipur på vägen ut för de såg inte bra ut. Kåkstäder och dåliga vägar innan vi kom ut på en stor väg. Men som det är i den Indiska trafiken så följer igen regler och bilar, motorcyklar och lastbilar kör om på den sida, dike, refug och annan plats som finns tillgänglig. De fem timmarna gick bra. Stannade en gång för kaffe och fortsatte sedan till Agra.

Efter att ha varit på Jaipurs välplanerade breda gator så kändes Agra väldigt kaosartad. Små vindlande gator och mycket trafik.

Men fram till hotellet kom vi. Blev lycklig över att de hade bra wifi och kollade upp allt som en turist behöver veta inför Taj Mahal. Så bleb ju lite spänd inför morgondagens besök. Det spelas en cricket liga här nu, IPL så såg en halv match innan det var dags att sova. Har ännu inte riktigt fattat spelet så får ta och läsa in mig även på det då jobbet planerar att gå på en av matcherna i Bangalore.

Skickat via Blogsy

Jaipur

Vilken helg! Vilken resa! Kom tillbaka till Bangalore och hotellet idag (läs igår) och vet inte riktigt hur jag ska börja berätta om den. Så det får bli som vanligt i kronologisk ordning.

Förra torsdagen var en ledig dag på grund av hinduiskt nyår i södra Indien. Så vi tog ledigt fredagen och planerade en långresa. Först flyg till Jaipur sen bil till Agra och så tillbaka igen. Jaipur och Agra är två av tre städer i den så kallade turist triangeln i norra Indien, Dehli-Agra-Jaipur. Dehli hade vi hört var lite för farligt att åka till utan nån lokalbo, detta ändrades sedan till att det var ok att åka om vi hade en taxi från hotellet till att köra runt oss men då hade vi redan räknat bort Dehli. Taj Mahal var det som lockade mest men det fanns inget direktflyg till Agra där Taj Mahal står så vi åkte till Jaipur först. Bokade en paketresa så en taxi hämtade upp oss och körde oss sedan överallt under de fyra dagarna. Smidigt även om chauffören inte kunde någon engelska fast vi specifikt hade bett om det funkade det helt ok.

Vi hämtades upp på flygplatsen och blev körda till hotellet för att sedan ge oss ut på sightseeing i Jaipur. Runt 3 miljoner invånare och kallas den rosa staden på grund av att byggnaderna är målade i en röd nyans. Vart visst en maharadja som målade staden rosa för att det var en välkomst färg till när en engelsk kung kom och hälsade på. Det är en av om inte den enda staden i Indien som är planerad så kändes lite europeisk med stora breda gator och monument lite var stans. Trafiken blev mycket behagligare när det fanns rejält med plats att köra på. Men den europeiska känslan försvann när man på kvällen såg folk sova på både refuger och trottoarer. Samt att vissa delar av staden var ockuperade av hyddor som folk bodde i. Kontraster igen, välskött rondell med planterade blommor och stor staty på ena sidan gatan, kåkstad på andra.

Första stoppet blev vid ett tempel, Lakshmi Narayan Temple, helt i vit marmor. Eftersom chauffören inte kunde engelska så föste han upp oss mot templet och angav vilken tid vi hade på oss. Så vi strosade runt och tog kort i en trettio minuter och visste inte riktigt vad det var någonstans vi var. Gjorde inte så mycket var fint att se på och vi fick röra på oss efter flygturen.

 

Vid alla tempel så måste man ta av sig skorna, denna gång behövde vi även gå igenom en metalldetektor för att få komma in. Det var vi och ett gäng indier som gick runt. Vi har ju lärt oss från Mysore resan att ta mycket kort så roade oss med att fota varandra och byggnaden. Uppladdning inför Taj Mahal.

 

 

 

När vi kom tillbaka till chauffören så berättade han att nästa stopp var "Fabric. Textile. Factory". Jaha tänkte vi, är säkert spännande. Ut i något industri område och in i ett hus där en kille hälsade oss välkomna. Leddes först fram till en grupp människor där en höll på med blocktryck på en Sari. Tryckte på mönster på tyget. Fick veta lite om det, hur det är ett gammalt sett och allt sånt där. Vidare över gatan till ett nytt hus där vi som tur var såg lite fler turister så kändes lite säkert igen. Killen berättade att de tillverkade till hela världen, i Sverige Ikea och Indiska. Överallt var det tyg från högt till lågt, tänk er affären Mood i Amerikanska Project Runway fast mer indiskt. (Mer färg, speglar och elefanter)

Upp på övervåningen för att se var de sydde någonstans. Jag trodde fortfarande att vi skulle få veta mer om industrin typ museum, så här såg det ut förr och så här gör de nu. Klart de har en shop så man kan köpa grejer och så men att det skulle vara mer infobaserat. Eh, nä. Så var det inte. Vi hade kommit till någon sorts försäljningsmöte. In ett stort rum. Väggarna var hyllor med tyg, golvet täckt med mattor och vår "guide" kalkade in en extra person och bad oss sitta ner på kuddar längs väggen. Sen började visningen. Stora bäddöverkast lades ut på golvet framför oss. Det ena tog längre tid än det andra att tillverka. Ett hade gjorts av nomader i över ett år med olika lapptekniker. Efter dem kom designer märkena, de tillverkade ju till de stora modehusen i Europa. Det ena namnet efter det andra droppades, Luis Vuitton, Kenzo, Armani,Versace med flera. Väldigt vackra allihop men här hade vi ju fattat att det var tänkt att vi skulle köpa dem. Var ju inte riktigt planen att åka till Jaipur och köpa Armani bäddset så försökte att inte låta som om vi var intresserade. Men det är svårt när man inte vill vara orespektfull mot dem heller. Så gjorde nog några blundrar och satt efter ett tag med två olika filtar som vi nu skulle diskutera pris på. Var ju en fjärdedel mot vad vi skulle betala i Europa visst men har ju aldrig riktigt tänk köpa en filt av Hermes ändå. Så de 150 eur de ville ha där hade ju inte varit ett fynd.

När de kom fram till att vi inte tänkte köpa något blev stämningen lite tryckt. De hade ju bjudit på te och visat alla sina produkter och nu säger vi att vi inget vill ha?! Tackade så mycket för titten och tog oss ut till vår chaufför. Kom fram till att för fortsättningen av resan vara mer bestämda och tydliga med att vi inte är intresserade när det börjar visas varor.

Efter tygfabriken åkte vi vidare mot ett nytt ställe som jag inte riktigt hörde vad chauffören sa det hette eller förstod vad det var när han förklarade. (Låter som vi inte har nån koll alls men hade förväntat oss engelsktalande chaufför och så var de förutbestämda ställena planerade till dagen efter) så vi blev avlämnade utanför en "fejk by" med orden jag väntar här på parkeringen ses om två och en halv timma. Oj, tänkte vi det var lång tid för ett tempel/museum. Men pratade med en indisk familj utanför som var på väg in och sa att det var som en by där olika traditionella framträdanden visades. Så vi köpte biljetter och gick in. Bara det att vi var väldigt tidiga. Anlände vi 17:30 fick höra att framträdanden började inte för ens 19:30 så det var ju bara till att sitta ner och ta det lugnt.

 

Väldigt turistig känsla på det hela men vi var de enda utlänningarna och under tiden kom det bara fler och fler indier. Vi gick runt området ett par gånger och tog tillslut mod till oss och gick fram till kamelerna. Under resan genom staden så syntes nästan lika många kameler som kor på gatorna, förutom att korna gick fritt och kamelerna drog kärror. Kamelerna på anläggningen kunde man så klart köpa en ridtur på så det gjorde vi! (Har inga bilder här för de togs med en annan kamera så får slänga upp dem vid ett senare tillfälle) Himla roligt, skumpigt och väldigt läskigt när den reste sig upp. Måste ha några fler leder på sina ben än andra för att kunna resa sig som den gjorde.

 

Vid sju tiden blev det mörkt och lampor i träden tändes. Stämningen ändrades rejält och de började spela musik och dansa på olika scener. Vi gick runt och tittade och försöktes dras upp på scen ett par gånger men tackade bestämt nej. Det var höft vickande i stora kjolar, magi-show, lindansare, spåmän och hennaritande på händer. Blev väldigt trevligt att gå runt och titta tillsammans med massa indiska familjer.

Gick fram till en brottningsring och trodde vi skulle få se traditionell brottning men fick istället känna på hur de tränar. Slänga runt den där träpålen ett par gånger runt huvudet. Så glad blir man av det.

 

 

Till middag fick vi en vegetarisk Thali. Tallrik med massa olika små skålar med grytor i.

De som jobbade hade alla turbaner på sig och roade sig med att sätta turbanerna på gästerna och ta kort. För att få dricks såklart men detta hände även oss.

God mat, norra delen av Indien ska inte ha lika stark mat som södra och det märktes, jag kunde nästan äta av allt utan att bränna bort tungan.

Efter middagen var klockan mycket och vi tog en snabb vända av området innan vi gick ut till chauffören och åkte till hotellet. Lite besviken över att han som spådde i händer hela tiden var upptagen för det hade varit kul att testa. Får kolla upp en i Bangalore istället. Har hört att de kollar hur bra man astrologiskt passar ihop med tilltänkt partner så får väl passa på när Jonas kommer hit.

 

 

Skickat via Blogsy

Dagens Outfit

Jag har ju tittat in de Indiska kvinnorna och känt att det där ser ju rätt bekvämt ut. Bra med plats för en mage och rumpa. Sen att det finns massor av roliga färger och material är ju himla kul. Så tog mod till mig och gick och köpte två outfits. Kurta, vilket är själva klänningen, churidar, byxorna och sen en dupata över axlarna. Detta är en av dem som jag hade till jobbet idag. Var mycket uppskattat. Jag saknar fickor men annars väldigt trevlig att ha på sig.

 

Fastän det är ett traditionsenligt plagg så ser ni ju att man fortfarande kan vara lika cool som man är annars.

 

Så här ser den ut bakifrån.

Blivit väldigt förtjust i denna typ av kläder och det finns hur många varianter som helst så kommer nog inte ha några problem att fylla resväskan hem. Ska bara våga mig på att testa Sari (Sary? Saree?) nu!

 

Skickat via Blogsy

Dag 3 (inlägg 2) Kochi Kerela

Vi var ju där i tre dagar, fredag till söndag. På söndagen så gick planet vid kl tre så vi hade tänkt hänga på hotellet vid poolen och vara på spaat. Men poolen var inte så stor och spaet var ju stängt.

Kochi är förutom sina Backwaters även känt för hamnen och sina kinesiska fiskenät. Hade blivit tipsade om att solnedgången utöver havet är magisk men det missade vi så tänkte vi kan ju iallafall fall se näten innan vi åker. Bokade om vår taxi till flygplatsen så den kom två timmar tidigare och tog oss på en sightseeingtur i staden.

Ut på en ö där de flesta turistattraktioner är. Var sånt tryck i trafiken ut till ön så de hade tillochmed öppnat en ej ännu färdigställd bro för överfart. Just denna dagen var det inte mycket trafik men kan tänka mig att det är en del annars. Reagerade på det hela då vi var tvungna att betala tull för att åka över men det gick knappt att köra på bron då översta lagret asfalt saknades. Massa gupp och mitt på den stod de och byggde, i tofflor och de karaktäristiska kjolarna män har här. Mycket märkligt men kändes väldigt indiskt. Lägga ut asfalt uppe på en bro i kjol med trafik kommande i båda riktningarna.

Vi måste varit de sämsta turisterna någonsin. Vår chaufför tog uppdraget att guida runt på allvar och berättade om allt vi åkte förbi och stannade för att vi skulle kunna gå in i kyrkor, kyrkogårdar, museum och nått fort eller bara gå ut och ta kort med det. Varken jag eller Naqeeb kände att vi ville ta kort tillsammans med en kyrkogård eller gå i massa museum så vi tackade nej och undrade när vi kom fram till de däringa fiskenäten.

På bilden ovan har chauffören fått ut oss på en strand för att kolla runt. Fint fint, men de kan inte riktigt de där med att slänga saker i papperskorgar, finns förövningar inga sådana förresten, eller ta vara på sitt egna skräp så det ligger ju sopor i drivor överallt. Så stranden var fin på sina delar och ful på andra.

In i bilen igen och denna gång till fiskenäten, här var det turister kan jag lova. Chauffören berättade sen att det låg en riktigt stor båt utanför staden med tyska turister som idag hade tagit sig i land och kördes runt i ett par stora bussar. Så alla försäljare, och de andra turisterna, antog glatt att jag också var tysk och försökte prata med mig. Det roliga blir att jag inte kan ett ord tyska men Naqeeb från Malaysia har pluggat där i fyra år och förstod allt. En försäljare frågade var jag var ifrån och när han hörde att det var Sverige sa han "Hej, snälla bara titta. Fina vykort" så antar att jag inte var första svensken i Kochi direkt.

 

Fiskenäten var häftiga, hade sett ett par på vägen från flygplatsen in till staden så de används nog lite på sina ställen. De som var här var nog mest för show dock. Vid varje anordning stod en kille och försökte övertala en att komma ombord och titta närmare. De drog näten upp och ner i vattnet så vi fick se hur de fungerade men såg ingen få någon fisk. Men det var kul att få se hur de såg ut samt uppleva den riktiga turist stämningen som vi hittills lyckats undvika till stora delar. Här ropade de efter en och det var tätt med olika försäljningsstånd. Att det gick runt ett par busslaster äldre tyskar bidrog även en del.

När vi var nöjda gick vi tillbaka till bilen och kända att det var dags att åka till flygplatsen. Chauffören ville dock att vi bara måste in och kolla på den här lokala marknaden med massa lokalproducerade varor. Näää, sa vi, asså har nog varken plats i väskan för mer saker eller tid just nu. Han insisterade, så snabbt iväg och in i en liten stuga för att titta vad det var. Det var inte en lokalproducerad känsla på det hela kan jag säga. Som en lite butik med massa dyra smycken, gudsstatyer och sjalar. Vi och tyskarna slussades runt ett tag där inne innan vi kände att vi sett allt och gick ut.

Ett sista museum åkte vi till. Vi gick inte in dock utan tog kort utanför och försökte fånga en bild på Naqeeb när han gick brevid en intet ont anande man i den där typiska kjolen. De skrattar visst lite åt indierna i Malaysia just för den så han ville gärna ha kort med en. Men de har verkligen skynket som knyts till en kjol överallt. Lägga asfalt, köra hoj, bada, gå på restaurang och det mesta annat. Måste vara rätt behändigt förutom att de hela tiden verkar behöva knyta om den och lägga den till rätta för att den ramlar ner.

Denna kallas visst elefant porten, ingen aning om varför men den var där varför inte ta kort med den?

Ögonblicket efter; halvt påkörd av en tucktuck som kom med full fart genom porten. ( "Vad gjorde hon vid tillfället för olyckan? -Spexade i genomfart, turister asså...")

Efter museet åkte vi till flygplatsen, Cochin international airport. Var så tidiga så vakten vid ingången undrade om vi inte ville ta en promenad utanför först. Så det gjorde vi men var så varmt så gick snabbt tillbaka igen. Var på jakt efter en kylskåpsmagnet med Kerela på. Hittade inte så många på den lilla flygplatsen men tillslut såg jag en jag gillade. 200 rupees kostade den men mina kontanter var slut så fick låna av Naqeeb, hade sett en automat utanför så tänkte ta ut där efteråt. Den fungerade inte. Ingen fara detta ska vara en stor flygplats finns nog automat när vi checkat in eller så tar de kort i affärerna. Nepp, det fanns varken eller. Så där stod vi två timmar innan flyget skulle gå, vid lunch tid och hade sammanlagt 150 rupees att dela på för lunch. Gick ju ingen nöd på oss men fick några blickar när vi stod och räknade småpengar för att ha råd med en liten flaska vatten och två samosas.

En trevlig helg igen! Som de säger på jobbet "you are just enjoying all the time". Ja, får ju ta och passa på! :)

 

Skickat via Blogsy

Kochi Kerela

Ännu en intressant helg. Vi kände att vi ville se lite annat än bara Bangalore så bokade flyg till staden Kochi på västkusten i landsdelen Kerela. Flyget tar bara 50 min och på fredags eftermiddagen landade vi i ett väldigt grönt och fuktigt landskap. Tog en taxi in till stan som var lite förvirrad och lämnade av oss på fel hotell, fanns två av samma märke. Väl på riktiga hotellet kände jag av direkt att jag inte ätit någon riktigt lunch när humöret gick åt helt fel håll. Vi valde hotell baserat på att det skulle ha spa och ligga lite utanför stadskärnan. Receptionisten ser lite förvirrad ut när vi ber om listan på spa behandlingar och berättar att det är stängt sen en månad tillbaka. Att uppdatera hemsidan har de dock inte gjort. Sen så har de inget wifi på rummen heller, bara det gör ju att man vill ta ett rejält snack med hotellchefen. Letar reda på andra span i närheten och får bokat en Ayroveda behandling till kvällen efter. Bokar även en dagstur som ska innehålla elefanter och båtar.

Kl 6:30 hämtar taxin oss morgonen efter så går upp ruskigt tidigt för att vara ledig. Äter ingen frukost heller för det och lunch ingår i turen. Jag tror ju att vi ska bli utkörda till en grupp med massa andra turister och sen åka runt i bussar. Men så är det inte. Chauffören som hämtar på morgonen är visst den guide vi har.

Åker en timme ut ur stan på morgonen och anländer till en liten anläggning vid en sjö, eller om det nu kanske var ett hav, jag vet inte. Vatten iallafall. Bara vi som är utlänningar och blir ledda ner för en sluttning mot vattnet efterföljandes en grupp människor och en liten, liten mini elefant. Tänker att jaha, då vart vi lurade iallafall. Bilderna i broschyren visade ett flertal stora elefanter plaskandes omkring. Inte mycket att göra åt, det kanske bara var den lilla elefanten som var i behov av ett bad idag. Och ja det kan jag säga att det var den. Nere vid vattnet blir vi framropade att ta kort och klappa elefanten, lerig och sträv men väldigt söt.

Ner i vattnet och de två männen skrubbar den med delar av ett kokosnöts skal. Verkar tycka att det är rätt härligt. Under tiden anländer fler turister och det blir nästan lite trångt nere vid vattnet. Står som bäst och tar kort när det ropas och jag vänder mig om och möts av ett vidunder till elefant. SÅ stor. Kan vara att den stod på en kulle ovanför mig och att jag inte var helt beredd. Snabbt upp på ett krön och se hur stor-elefanten kliver ner i vattnet och lägger sig tillrätta för att bli skrubbad.

 

 

En efter en kommer det fler och fler elefanter, i omgångar dock nerstigningstället är inte så stort. Får ta tillbaka det där om lurad av broschyren ser exakt likadant ut som på bilderna efter ett tag.

Filmade så såklart, börjar ju skillz på det här med att blogga.

Elefant bad from AugustaSahlin on Vimeo.

De verkade njuta av badandet men vissa grejer var ju absolut bara show som när "skötarna" trycker till en av dem med pinnar för att få en av dem att spruta vatten över sig. Kändes inte helt ok men annars var det en häftig upplevelse att vara så nära dem och se.

Efter ett tag börjar vi undra var den där frukosten tagit vägen då klockan blivit nio. Tror ju fortfarande att vi är på någonsorts grupp rundtur och väntar på att de ska kalla in oss i något av husen tillsammans med de andra. Frågar chauffören som säger att visst vi kan åka och köpa frukost nu. Går upp mot bilen då han pekar på en av de färdig badade elefanterna som står med en sorts ställning på sig att om vi vill rida elefant så kan vi göra det nu. Jag är ju alltid lite för skeptisk mot saker och känner att det kan vara lite för mycket att rida runt bland alla i en ställning på en elefant, de kommer ju titta på mig! Naqeeb ser dock ut som att julen kom tidigt iår och insisterar på att vi måste rida! Vilket var en himla tur, för det var ju väldigt roligt. 500 rupies senare sitter vi och svajar uppe på elefanten. Med en kille framför oss och en som ledde elefanten på marken gick vi 100 meter framåt och sen tillbaka igen. Vi gav en kamera till chauffören som förevigade stunden på ett riktigt bra sätt även om han aldrig lyckades få med hela elefanten på bild.

För att upprepa mig igen, riktigt himla kul!

Efter turen körde chauffören oss tillbaka mot stan i jakt på frukostställe. In på ett lokalt café/restaurang och åt dosa medan han betalade och sedan väntade i bilen utanför. Det var likadant med chauffören till Mysore helgen innan körde runt oss men var inte ned och åt. Känns lite konstigt att sitta och äta och ha det trevligt medan han sitter utanför i värmen och väntar. Men det verkar vara så det är eller så har de hittills inte vart bekväma med oss.

Nästa ställe låg en timma ut på vägarna igen. Jag gillar att åka runt och titta så att sitta i bilen en längre stund och åka är bara kul. Man får se så mycket längs med vägen utan att behöva anstränga sig. Tror det kan komma från att de flesta sommarlov innehöll en längre motorcykelresa där man antingen satt bakom mamma eller pappa (mamma om man ville se vägen framför men stå emot massa vind, pappa om man ville ha vindskydd men bara se åt sidorna ;) ) Målet var en liten by som ett flertal grupper guidades runt i. Vi tilldelades en grupp och fick se olika kryddplantor som peppar, vanilj, muskot och kakao. Kom fram till senare att grupperna hade vart igång sen tidig morgon med att åka runt längs vattnet och stanna och titta på ställen. Vår grupp bestod av två fransyskor, två tyskor en äldre indier som konstant talade i mobil och en guide.

Efter titten i byn gick vi ombord på en liten båt som drivdes framåt av två män med pålar. En i fören och en i aktern.

 

 

Staden Kochi är känt för sitt Backwaters, som kanaler av havet som letat sig in i landet. Vackert och fridfullt och en härlig bris när vi kom ut på lite öppnare vatten mot vad det var inåt land.

 

Vi åkte ut till en liten ö där vi fick en traditionell Kerela lunch, även om guiden sa att de tagit bort all styrka ur den för att det skulle passa oss. Under tiden pratade vi med de andra i gruppen. Fransyskorna volontärarbetade och reste runt nu. Tyskorna hade volontärarbetat i en by och reste nu sista veckorna innan terminen började i Tyskland igen. De trodde först att vi också studerade eftersom vi alla var i samma ålder och blev lite överraskade när vi sa att vi var här för att jobba. Det visade sig även att det skilde sig rätt mycket i våra res-sätt. De åkte tåg och buss överallt, tidskrävande men billigare, hade inte tagit en riktigt dusch på flera veckor och bodde nu på vandrarhem. Jag och Naqeeb flög ner, bodde på fyrstjärningt hotell och var fortfarande lite sura över att det inte hade spa och att vi därför fått boka på det femstjärniga hotellet bredvid istället. Blev lite för tydligt när vi senare lämnade båten och vi steg in i våran egna taxi medan de andra klämde in sig i en liten minibuss. Vet inte riktigt vad de tror om oss nu.

Jag brassar på med lite bilder. Var så fint. Kerela är även känt för kokosnötspalmerna som verkar växa extra bra här på grund av leran och det salta vattnet.

Riktigt bra dag, jag som trodde det skulle vara ett riktigt turistjippo blev glatt överraskad. På kvällen gjorde vi en och en halv timme spa behandling som visade sig kosta mer än hela hotellvistelsen, de skriver inte ut här att det är ett service skatt på på priset så det upptäcker man efteråt.

Men det var riktigt skönt och avslappnande, har nog inte sovit så gott som jag gjorde efteråt på hela vistelsen i Indien så det behövdes.

 

Skickat via Blogsy