Mysore Palace

Resan fortsatte in i Mysore och till palatset. Här snackar vi riktigt palats, stora vägar och murar leder upp till det. Stor och välskött trädgård och så själva palatset som är så himla mäktigt .

 

200 rupies var kom vi in på och fick på köpet en audio guide. Lämnade in kamerorna och våra skor och spenderade sedan en timme med att gå runt inne i palatset med våra hörlurar och lyssnade på historierna. Förra gången så var det bara jag som hade en audio tur så när jag gick igenom med de andra så hann jag knappt lyssna på den så var kul att få gå runt och verkligen stanna upp och titta på sakerna.

Ute var det super varmt så vi gick bara en liten runda i trädgården innan vi gick tillbaka till taxin. Det var ju bara vi två och på en fredag så det var inte så mycket andra människor där så att få ett kort på oss båda tog alla mina egobildskunskaper i förbrukning. Och de verkade inte vara så stora så bilden på oss som blev någorlunda bra, ingen av oss blundar eller kisar för mycket mot solen är den ni ser ovan. Får börja förbereda mig med stativ och fjärrkontroll till nästa resa.

Ett mål med resan var att köpa lite souvenirer men i de många tälten utanför såldes bara samma plastsaker vi sett på alla andra ställen. Eller sadelträs solfjädrar som vi precis hört på rundturen att alla sadelsträ-träd var fridlysta så kändes ju inte helt ok att köpa.

Så vi åkte tomhänta vidare till en restaurang för lite lunch och fortsatte sedan till Chamundi Hill. Ett ställe vi inte hann med sist jag var i Mysore. Det är som namnet antyder ett berg men uppe på det ligger det ett tempel. Där uppe var det helt sjukt mycket folk och om inte ännu varmare än nere vid palatset. Så när vi såg köerna in till templet kände vi att det i te var helt värt det men utsikten var fantastiskt så vi tog en promenad runt stället.

Templet, man kan skymta köerna bakom bilarna och fruktförsäljarna.

 

Det som ska visas var den underbar utsikten men fick visst en bättre bild av den inte så underbara sophanteringen i det här landet.

 

Man så långt.

Kon som bestämt höll huvudet i den minimala skuggan uppe på toppen.

Massor av apor satt uppe i tempel tornet.

Här skulle Jonas ta en bild på mig men jag fick inte riktigt vara ifred för de olika försäljarna.

Jonas är väldigt nöjd med just denna bild, kände att den sammanfattade ungefär hela resan. Jag som försöker vänligt förklara att jag inte vill köpa något.

Nu var väl klockan något runt två och vi hade bara trädgården Brinidivan kvar att besöka. Chauffören påpekade flera gånger att den är inte särskilt bra eller kul att besöka innan klocka sex då det mörknar och alla ljus tänds. Och man kan se den dansande fontänen. Vi kände dock inte för att vänta i fyra timmar så åkte dit direkt.

Gick runt i trädgården en stund för att sedan ta en fika på medhavda kakor och en massa vatten.

Efter det besöket åkte vi tillbaka till Bangalore.

Trevlig dag, kul att besöka palatset som jag verkligen gillade med Jonas samt se något annat än Bangalore.

 

Skickat via Blogsy

Sri Ranganathaswamy Temple

På fredagen åkte vi till Mysore. För att få se lite landsbygd på den tre timmar bilresan och för att få se ett riktigt palats efter blivit besvikna på Bangalore Palats. Taxin var såklart försenad igen så vi fick sitta och vänta ett tag innan vi kom iväg vid halv sju tiden. Chauffören kunde inte heller engelska, eller som hotell managern sa, han förstår engelska men kan inte prata så bra så här har ni mitt kort ring om ni inte förstår varandra.

Första stoppet blev som förra gången vid templet med det långa namnet. Jag var förberedd på att det skulle vara massa försäljare men måste varit lite skyddad sist när jag åkte dit tillsammans med några indiska arbetskamrater. För oj vad på försäljarna var när vi var två européer. Direkt fångades vi in av en liten man som hälsade oss välkomna och pekade vart vi skulle gå. Jag hade tänkt att eftersom jag redan varit där en gång innan så skulle vi klara oss utan guide. Så försökte lite halvhjärtat säga att vi inte behövde guide men det sket han högaktligen i. Att det hela tiden inte fanns direkt någon annan väg att gå än den han pekade ut gjorde att man inte direkt kunde fippla bort honom heller. Så det blev så att vi följde efter honom och hans oförståeliga engelska, han kände nog av att vi inte ville det där så pratade på fort och ropade hela tiden med oss genom templet. Man är ju för väluppfostrad för att säga till på skarpen men det borde vi gjort för i slutet av det genomrusade templet ber han oss sätta oss ner och ger oss sitt kort där det står hur mycket hans guidning kostade. Inte mycket i svenska pengar men en tredjedel mer än vad hela Mysore Palats kostade för oss tillsammans. Får jobba på vår oförskämdhet och bestämdhet i fortsättningen.

 

 

Skickat via Blogsy

Veckan

Vi har fått gjort en hel del jag och Jonas under den senaste veckan. Även om inget utom en resa till Goa var planerad så har vi fyllt ut dagarna. Bangalore har inte särskilt mycket turist grejer. Ligger mer utanför själva staden. Men vi har åkt omkring där jag brukar vara, så en hel del gallerior, samt gått promenader genom staden.

Gatorna är inte helt optimerade för promenader dock. Inga direkta trottoarer eller övergångsställen och det ligger skräp överallt och luktar inte direkt hallon på sina ställen. Men det finns två stora parker som vi gått i, Lal Bagh och Cubbon Park.

Lite turistande försökte vi få in. Så googlar lite tillsammans med tips jag fått från kollegor på jobbet så bestämmer vi oss för att åka till ISKCON Temple, The International Society for Krishna Consciousness, och Bangalore Palace.

Templet var super stort, vid googlande hade vi läst att flera tyckte det var på tok för kommersiellt och nytt, tror det byggdes 1997. Men jag tyckte det var häftigt. Fick inte ta några kort alls och lagföljande som vi är så tog vi inga alls ens en bit utanför vilket jag ångrar lite nu (stoppade inte folk från att glatt ta kort på oss inne i templet...). Blir alltid lika förvånad vid de olika tempel jag vart i hittills att de alla fortfarande används så vi kom rakt in i en ceremoni och fick stå längst fram när de gick omkring med rökelse och sjöng framför ett par gudsstatyer klädda i kläder och en massa guld. Jag lyckades trampa på en "munk" som slängt sig raklång på golvet i bön precis bakom mig. Men en annan munk kallade bort oss till ett litet altare och välsignande både oss och våra föräldrar så jag tar det som att de inte blev för arga.

I biljetten ingick det kuponger på böcker så vi valde ut två vi tyckte lät intressanta. The Science of Reincarnation och Perfect Questions Perfect Answers. Men som de ingenjörer vi är kom vi inte långt i någon av böckerna innan vi kände att det var nog, de båda förespråkade att man inte skulle lära ut någon vetenskap alls för all vetenskap är ofullkomlig det enda som behövdes läras ut är att Krishna är bäst.

Eftersom böckerna vi valde var billiga fick vi även med oss två påsar med kakor. En stor "kaksmulors-boll" Ladoo tror jag det heter. Var nog den godaste jag ätit hittills massa kanel, kardemumma och nejlika i små samlingar i den och en friterat lång typ hårt wienerbröd.

 

Eftersom både templet och palatset ligger rätt långt från hotellet så hade vi hyrt en taxi för dan så ringde vår chaufför när vi var klara och åkte vidare till Bangalore Palats. Jag har ju vart på Mysore Palats vilket är helt underbart vackert så hade lite förväntningar på Bangalores Palats. Fick dock lite dåliga föraningar när chauffören inte hade någon aning om var det låg och fick stanna och fråga folk om vägen. Men fram kom vi till ett rätt snyggt hus, verkligen engelsk stil.

Fick lite förhoppningar igen och gick inför att betala bara för att märka att det var tredubbelt så dyrt som Mysore Palats. Det kostade även att ta fram både en riktigt kamera och mobilkameran. Nu inne i själva huset kände vi att det var inte helt värt att betala för den riktiga kameran utan betalade för mobilkamera och gick och hämtade ut våra hörlurar till audio guiden.

 

Hela stället var målat i en gul färg med massa porträtt och foton på de som levt där genom åren. Audio guiden förklarade att huset först inte alls var ett palats utan hem åt en engelsk guvernör och gjordes sedan om till Maharadjan. Det syntes, för det var inte särskilt bra eller storslaget. Audio turen beskrev de stora fester som hållits i husets balsal men det gick inte riktigt att föreställa sig när det var ett rätt så litet rum. Men det blev ännu konstigare ju längre in vi kom. Det verkade som att den Maharadjans ättlingar som nu ägde huset, och jag tror de bodde där också, både hade turist visningar och hyrde ut stället till fester och bröllop. Jag tror vi kan ha kommit en dag då de förberedde för bröllop för hela innegården var fylld av stolar och ett stort tält. Överallt gick det omkring folk och flyttade på ljusutrustning och kameror eller bara satt och hängde i små grupper.

Det som var överraskande mest var dock all konst på nakna kvinnor som blev mer och mer utmanade. Audio guiden berättade om Maharadjans intresse för konst och började beskriva målningar som skulle hänga på väggen men de den pratade om måste tagits bort för de som hängde där visade ingen likhet med vad som beskrevs. I ett rum hängde vad som verkade vara familjefoton på de som bodde där nu när de besökte kinesiska muren.

En väldigt konstig tur i ett konstigt hus. Borde tagit mer kort men var lite för överraskad av den nakna konsten och att det hela verkade vara lite mitt i en renovering-fotosession-bröllopsförberedelse-turisttur.

Så här glada var vi i början tills turen blev för konstig och vi gick igenom lite snabbt och sen ut till chauffören igen.

 

Skickat via Blogsy

Semester

Nu har han kommit hit, min Jonas. Så nu är det semester i två veckor, eller ja sen i söndags. Kl ett på natten landade han. Sen dess har vi mest tagit det lugnt. Gått en runda runt kvarteren, tagit en tur i en park och kollat in några köpcentrum.

 

Idag åkte vi till shopping gatan MG Road/Brigade Road. Gick omkring i värmen tills vi bestämde oss för att gå bort till en annan närliggande shopping gata, Commercial Street.

 

Mycket affärer, mycket varmt och mycket folk så vi klarade ingen längre stund och hoppade tillslut in i en rickshaw och åkte till en galleria. För att svalka oss och ta en fika.

Eftersom jag nu äntligen har ett indiskt mobilnummer och därmed lite internet bestämde vi oss för att gå tillbaka mot en restaurang vi tänkt äta middag på. Med hjälp av gps blev det en riktigt trevlig promenad även om vissa delar helt saknade trottoar eller så var den bara ett kvarvarande hål och de flesta människor som åkte förbi tittade väldigt undrande på oss. Känns som man ser mer av staden när man promenerar igenom den.

 

 

Restaurangen hette Punjabi Grill och jag har ätit där en gång tidigare och tyckte det var så himla gott. Den gjorde oss inte besvikna denna gång heller. Beställde lammkotletter och lammbiffar som riktigt smälte i munnen.

Efter middagen tog vi en rickshaw hem. Gick fram till en grupp förare som alla undrade vart vi skulle. Förklarade var genom att säga området och sen vilket riktmärke eller väg, ingen kan adresser här, som ligger nära. När de kommit fram till var det är pekar alla mot en rickshaw och säger vad det kostar. Har ännu inte fått någon att köra med taxameter. De vill ha ett rimligt pris på 80 rupees så känns bra. Men det verkar om om det är dags att testa den nya föraren för innan vi ger oss iväg förklarar alla de andra för vår chaufför vägen ett par gånger extra. Han vinkar och kör iväg, sätter direkt igång musik i ett par stora högtalare bakom ryggen på oss och gasar på. Spännande att åka massa vindlande smågator i hög fart med indisk dunkadunka musik och en förare som i detta ljud tutar på allt och samtidigt pratar i telefon. Det var en upplevelse men hem till hotellet kom vi.

 

Här är han lite sur att luckan mellan dessa två bussar är precis för liten för att vi ska kunna smita emellan.

 

Skickat via Blogsy

Taj Mahal

Så kom då dagen som var lite av peaken på resan, vi skulle till Taj Mahal! Jag hade ju hetsat upp mig genom att läsa en massa forum och resesajter om stället. Så ångrade ju bittert på morgonen att vi bestämt att bli upphämtade av chauffören klockan åtta och inte halv sex så vi kunde stå utanför när de öppnade klockan sex på morgonen. Stod ju att det kunde vara sjukt mycket folk där så var bra att vara tidiga. Men klockan åtta hade vi sagt och klockan åtta stod vi klara i receptionen och väntade på chauffören. Han var punktlig och även denna gång med en vän som var guide med sig. Skönt för jag hade ju läst att de var viktigt men svårt att få tag på en guide som var licenserad och kunde bra engelska, är visst inte helt säkert att de kan. Så hade ju googlat loss på skräckhistorier med folk som blivit lurade och bestulna. (Jag vet, jag är lite jobbig att resa med)

In i taxin och jag frågar lite lätt ut guiden om vad han tänkt, vilket port, hur långt är det dit, kommer det vara mycket folk, hur länge har du vart i branschen, jobbar du som det här? Han tog det bra, visade sin licens och sa att det är bäst att åka till Agra Fort först så tar vi Taj Mahal sen. Så vi åkte dit först, eller ja jag var tvungen att springa och hämta ut pengar på en automat. På något sätt så rinner alla pengar mig ur händerna på dessa resor. Kan vara så att inga ställen tar kort så jag ser på ett annat sätt att de försvinner, jag röstar för den förklaringen!

 

Agra Fort byggdes av, vad jag tror, kungen som byggde Taj Mahals svärfar. Typ på 15000 talet. Massiv byggnad igen. Det finaste var nog ändå att från terrasserna såg man siluetten av Taj Mahal och eftersom morgonen blev ett lite antiklimax när vi inte åkte till Taj Mahal först så blev det väldigt många bilder på den siluetten.

 

Det var bara en liten del av fortet som var öppet för allmänheten resten använde militären. Så det var en massa soldater som bodde i det gamla fortet. De delarna fick vi såklart inte se men visades runt på någon timme mellan massa salar och den ena trädgården större än den andra.

De verkar ju lite galna de där gamla kungarna. I en gårdsplanen var det nu en gräsmatta på botten och sen var de byggnader runt om. Under en tid så hade grävt ut hela gräsmattan och fyllt med vatten och fiskar och sen haft fiske tävlingar mellan kungen och drottningen med barnen som domare. Detta fort ligger alltså lite uppe på en kulle så kan tänka mig att det tog en del energi att hämta dit allt vatten.

Nu mot Taj Mahal! Guiden varnade för ficktjuvar, upplyste oss om att man bara fick ha med sig fem små grejer in och hämtade vant ut våra skoskydd och vattenflaskor som ingick med biljetten. Ledde oss sedan in i rätt kö och genom säkerhetskontrollen. Väl inne kom historien om Taj Mahal. Som gick lite så här, en kung gifte sig med sin stora kärlek. Gifte sig senare med två andra kvinnor mest för att det gav honom makt över stora delar av Indien. De gav honom dock inga barn. Den första frun dock, den stora kärleken, gav honom 14 barn och dog när hon födde det sista. Då blev han väldigt ledsen och låste in sig i ett halv år. När han kom ut såg han ut som han åldrats tio år och bestämde sig för att bygga ett fantastiskt mausoleum åt sin fru, Taj Mahal.

Bygget tog 22 år, eller var det 21, tog lång tid iallafall. Åren representerades av 22 (21?) domer uppe på en av portarna. In genom denna port gick vi och det var fantastiskt vackert. Verkligen en syn att se. Helt klart värt hela resan. Guiden visade sig kunna det där som turister gillar mest av allt, kort på sig själva med underverket! Han tog vant tag i min kamera, flyttade på folk som stod i vägen, ställde upp oss och koreograferade.

Så här kommer det jag vet ni suttit och väntat på. Väntan är över, sätt er till rätta, ta fram nått gott att äta, här kommer bilderna på mig och... Wait for it ..... Taj Mahal!

 

 

 

 

 

 

 

 

Sista bilden alltså, guiden fick nått vilt i blicken och blev väldigt uppspelt helt plötsligt. "Ge mig kameran! Ställ dig här, så där! Mer åt det hållet, så, titta på Taj Mahal!". Tror vi kan vara något originellt på spåren, en helt ny vinkel av Taj Mahal, eller...? Väldigt kul men det coolaste var ändå själva byggnaden. Fullständigt fantastiskt men jättekonstigt ändå att först lägga sin fru på ett ställe medan man tar 22 år till bygga en ny grav och sen lägga henne där. Och vad konstigt det måste känts för de två andra fruarna, men de fick var sin port in till Taj Mahal döpta efter sig så de var kanske nöjda ändå. Fast deras man spenderade två decennium och en hel, eller kanske två, förmögenheter till att bygga en grav till en annan fru.

Hela stället gjort i vit marmor med inläggningar av stenar i olika färger för att göra blomstermönster. Runt dörröppningarna är det skrivet dikter från Koranen i kalligrafi.

 

 

 

Alla sidor av Taj Mahal är symmetriska och ser likadana ut vilket sida man än kollar på. Fyra minaret torn i varje hörn som är lutade lite utåt för att om de skulle falla så skulle de falla från huvudbyggnaden. De var lite smarta ändå då för länge sen. De tänkte att fyra torn är rätt lätt att bygga om men förstörs själva huvudbyggnaden och graven blir det lite svårare att bygga nytt likadant.

Inne i huvudbyggnaden fick man inte ta kort men där inne var det lika utsmyckat och i mitten låg drottningen. Kungen hade tänkt bygga ett likadant mausoleum till sig själv i svart marmor mitt emot Taj Mahal. Men blev fängslad och ifråntagen makten av sin son innan han hann bygga säger en myt. Så vid sidan av drottningen låg kungen i en lite större kista.

 

 

(Killen i röd skjorta till höger är vår guide)

Verkligen ett ställe att besöka. Efteråt blev vi såklart iväg dragna till ett ställe där de tillverkade saker på samma sätt som de byggde Taj Mahal, av de som byggde Taj Mahals ättlingar faktiskt. Spännande. Hade ju tänkt att inte gå på såna här grejer men några souvenirer blev köpta. Hade ju ändå vart på Taj Mahal fick ju köpa med sig något att ha i hyllan hemma. Såg sedan samma saker i en disk på flygplatsen men gick INTE fram och tittade vad det var för pris där.

Nu blev det långt igen, då har jag ändå inte tagit med över hälften av dagen, men mäktigt byggnad och som alltid intressant att resa i Indien.

 

Skickat via Blogsy