Dagens

Vad gör man inte för att få en bild på hela klänningen. Viss nervositet över att bli påkommen...

Har börjat strunta i sjalarna, trasslar bara in mig i dem. Men det går att använda klänningarna ändå. Tur det!

Ha en bra fredag!

Takterass

 

Hade en lite tuff helg. Vaknade på lördagen och kände mig lite konstig men hade bestämt träff med en kollega så åkte till där vi skulle träffas. Väl där börjar jag må sämre. Mådde illa och fick ont i leder, speciellt i ryggen. Min vän bor i en helt annan del av Bangalore och Bangalore är väldigt stort. Hon åkte en timma innan mig men när jag kom dit ringde hon och sa att det nog skulle ta en timma till på grund av trafik. Under tiden mådde jag sämre och sämre. Ville ju inte avboka då hon redan åkt i en och halv timma för att träffas men efter ett tag gick det inte längre så jag fick ringa och be så mycket om ursäkt och åka hem. Sen låg jag i min säng för resten av helgen så det var ju ingen höjdare. Funderar på om det var nått jag ätit på grund av ont i magen men var mest matt och hade väldigt ont i leder och huvud.

På söndags eftermiddagen mådde jag äntligen bättre och tog mig upp på hotellets takterass för att få lite frisk luft (diskuterbart om den verkligen är det dock) och sol. De har ställt upp en bänk och lite stolar så jag hängde där med diggelistan i lurarna och en Indisk Femina som sällskap.

 

 

 

Se om jag kan våga mig upp och sola lite nästa helg. Har ju inte lyckats få någon färg alls i stort sett. Sitter ju bara på kontor och ute på gatorna är folk väldigt påklädda så inga små shorts på stan. (Även om över 35 grader varmt är det jeans och långärmad skjorta)

Kan ju inte komma hem och säga att jag vart i Indien i fyra månader och inte ha ett solstreck på kroppen. Ni kommer ju tro att jag satt upp en avancerad greenscreen nere i källarförådet och pillat naveln hemma under hela tiden.

 

Skickat via Blogsy

Frågor jag fått

Det är ju en annorlunda kultur här när det gäller förhållanden. Så att jag varit ihop med Jonas i över fem år och bott ihop i fyra år blir lite svårt att förstå. Jag säger min pojkvän när jag pratar om honom. Men när kollegor på jobbet nämner honom så kommer det ett försiktigt "your friend". Eller som en sa "your husband" innan hen snabbt kom på sig själv och ursäktade sig med att hen tänkte indiskt.

Så jag har fått en del frågor. Så som

- Har du känslor för din pojkvän? -Ja, det skulle jag allt säga att jag har.

- Vem proposed (kommer inte på svensk översättning, frågade om gifta sig) först? -Är ju inte gifta.

- Så, hur ser framtiden ut? Du kommer väl gifta dig?! - Jao, det är väl planen nån gång i framtiden.

- Är det ett kärleks-giftemål du har? - Inte gift, men jo är kär i min pojkvän. Försökte förklara att vad jag vet så är det enbart kärleks-giftermål vi brukar ha i Sverige.

Klart det är flera som inte har några problem alls att säga pojkvän och som inte undrar något om giftermål men det är det lilla annorlunda man stöter på som man kommer ihåg.

Skickat via Blogsy

På min gata i stan

Jag bor i ett område som heter BTM och det är mest där jag gått omkring. Även om just att gå omkring inte är helt lätt i Bangalore. Får hålla kolla åt alla håll för trafikregler hålls det inte på och det finns inte så många fungerande trottoarer. Men upp längs några gator går jag dagligen då det finns ett gym ca 10 min från mitt hotell.

Där finns små gatukök och affärer som säljer sötsaker.

 

Autos och mopeder överallt

Paraplyer används inte för regn utan mot solen.

 

Mangos säljs längs gatan.

Murar längs vägarna är ofta målade med olika indiska motiv, så som elefanter, kor, djungel och olika gudar.

Stabilt bygge.

Klädbutiker.

Körs utan hjälm och om ni tittar på moppe nr 2 så kikar det upp ett litet barn. Framme vid styret. Men det går oftast inte särskilt fort på gatorna här.

Och så små frukt och grönsaks butiker.

Så här ser det ut på min gata i stan. Rätt så mysig ändå. Saknar bara lite caféer så man kan sätta sig och titta på folk.

Och fika då.

 

Skickat via Blogsy

En mango om dagen är bra för magen

 

Detta lever jag på nu. Mango, och ägg. Ägg är inte i säsong så de smakar som vanligt, även om de bara finns i berikade versioner. Extra protein, vitaminer och nått för hjärtat och aktiv fritid...

Men mangon, den är i säsong! Så Bangalore fullkomlighet svämmar över av den. Och jag är ju inte den som är den så det är ju klart jag hjälper till att få undan några så vägarna blir mer framkomliga. (Köper i affär så klart men tänk om det blev fullt i affären och rullar ut på gatan, Kaos)

Ni kan tacka mig senare.

 

Skickat via Blogsy

Goa

Under semestern var fyra dagar planerade att spenderas i Goa. En kollega på jobbet hade tipsat om ett ställe som hon brukar vara på och även bokat rum åt oss när hon var där för några veckor sedan. Jag bokade glatt flygbiljetter genom en sajt så att vi skulle vara där mitt på måndagen fram till torsdagen.

Men när vi i godan ro är på väg tillbaka till hotellet i Bangalore efter en dag på stan så ringde hotellet i Goa och undrade om vi visste att Goas flygplats var stängd. Panik. Fick lite mer fart i steget kan jag säga. In och kolla upp alla uppgifter på mailen och ringa ett par samtal till flygbolaget så fick vi veta att Goas flygplats var stängd för reparation under dagtid. Vårt flyg var alltså flyttat från morgon till kvällen. Så där försvann en dag av semestern. Inte så kul men vi var väl mest lättade över att vi skulle få åka överhuvudtaget. Fast jag skrev ett lite upprört mail till resesidan jag bokade med för att de inte sagt till oss om ombokningen.

Så på måndagen tog vi det lugnt och åkte ut till flygplatsen vid fyra tiden för att åka med flyget kl 19:20. Som direkt blev 19:35 och sen 19:50. Tror vi åkte vid 20:20 istället. Flygresan till Goa tar bara en timma så efter nio landade vi i ett mörk, varmt och fuktigt Goa. Möttes av en chaufför från hotellet som skulle hämta upp oss, eller ja han väntade på en Mr. Augusto men jag antog att det var jag, och så åkte vi i en timma norrut. Det bästa med hela dagen var när vi upptäckte att bilen hade säkerhetsbälten! Det var så härligt att jag lätt hade kunnat åka den dubbla tiden men det sent och vi hade blivit hungriga efter resan och väntan på att få resa. Så att komma fram till hotellet var riktigt skönt.

Bäcksvart så det enda som vittnade om att vi var vi havet var vinden och vågskvalp. Som tur var var restaurangen fortfarande öppen och vi fick oss en "Seaplatter" och en "meatplatter" ute på terassen och fantiserade om vad det var för utsikt som vi satt och stirrade på i mörkret.

 

De tre dagarna såg rätt lika ut, vi gick upp på morgonen och gick en promenad på stranden för att sen gå och äta frukost på hotellet. Deras bananpannkaka var riktigt god. Utsikten från terassen var inte helt fel heller.

Sen gick vi ner till solstolarna och läste och badande.

 

 

Det var i början på lågsäsongen för det börja bli lite för varmt nu fram till sommaren. Så det var inte så mycket folk på stranden. Vilket var härligt även om det blev lite intensivt med strandförsäljarna istället. De hade som taktik att sitta ner och prata med en på morgonen, vilket bestod i att säga att jag var vacker och att de sett oss gå på stranden på morgonen och sedan bestämt peka ut sin affär och säga att de väntar där på oss. Sen kom de kontinuerligt och klagade på att vi inte kom dit och tillslut tog de med delar av affären till oss och skulle "bara" visa. Eller kritiskt titta på mina tånaglar och ben och säga att jag behöver pedikyr och "tråda" benen och att hon var bra på det.

Hade ändå tyckt de var lite smarta hittills med att vara trevliga och försöka bli kompisar för att vi skulle köpa men när man förolämpar mina tånaglar blir jag lite irriterad. Alla kvinnor kom ju till mig då, men det var en kille som hade en affär. Han kom första dan framgående till Jonas och pratade om kläderna han hade hos sig och så nämnde han så där lite i förbifarten att om vi ville röka något så hade han det också. Efter att Jonas bestämt tackat nej såg vi inte honom något mer förutom när han gick fram till en tysk man dagen efter som reagerade på samma sätt.

Var ju fortfarande i Indien, klart det fanns kor på stranden.

Där uppe under terassen längst till höger bodde vi.

På terassen var hotellrestaurangen som vi åt på. Alla mål faktiskt. Gick en runda utanför hotellområdet och det var flera andra restauranger i närheten men våran hade så himla bra utsikt. Och efter en vecka i Bangalore var det så himla härligt att inte tänka så mycket utan bara va.

Som att till exempel dricka paraplydrink på den egna balkongen med havet precis nedanför fötterna. Tror inte jag sagt det men vi var rätt så jäkla nöjda med tillvaron. Det behövde vi efter elva veckor ifrån varandra.

Denna gång var jag smartare och bad en av servitörerna att ta kort på oss. Intelligensutveckling i sin renaste form.

Funderar på om jag verkligen är så kort. Måste ha böjt lite på benen... Har ju känt mig så lång här i Indien, manlig medellängd på 1.65 m, kvinnor 1,52m (Wikipedia), så jag på 1.7m är ju huvudet längre än de flesta kvinnor

Så här i efterhand så borde vi ju bokat en hel vecka i Goa istället för tre nätter. Men men, tyckte vi skötte oss rätt bra för att vara vår första semester någonsin.

 

Skickat via Blogsy

Frukt

Denna dag har spenderats på den stora shopping gatan MG Road/Brigade Road, MG för Mahatma Gandhi. Det är Naqeebs sista vecka i Indien denna veckan så gjorde ett par sista souvenir köp. Men det var jag som även denna gång lyckades spendera en halv förmögenhet. Priserna är höga, eller ja det blir runt 500-1000 rupees så fort man ska köpa något vilket är 60-120kr. Så jag tänker först att oj vad dyrt, ja menar 1000kr är ju ändå en del. Tills jag tänker om från kronor till rupies och sedan valuta-omvandlar tillbaka igen och tycker att det är billigt. Men mycket billiga grejer blir ju tillslut dyrt. (Ska räkna allt i rupies förresten, ens lön blir ju hel häftig!)

Förutom souvenirer så köpte jag frukt. Överallt står folk och säljer frukt från kärror vid vägkanten. Men för det mesta har jag sett mango, äpple, apelsin och bananer. Väldigt mycket mango nu när det är säsong för det. Alphonso heter mango sorten som är absolut bäst, så god så man svimmar lite mellan bitarna (går bara att köpa i lådor med sex stycken i varje). Men det var ett sidospår.

Frukten jag köpte har jag inte sett så mycket av, jag och Jonas gick förbi en kärra när han var här men hade inte plats att köpa då men idag hade jag stor väska med mig. Köpte några av varje sort, det skulle gå på 350 rupees men då varken jag eller försäljaren hade växel så tog hon 400 rupees och sen klämde in ett par nävar extra frukt i påsen.

 

Detta var vad jag kom hem med,uppskärandet gjorde jag. Har ingen idé om vad de heter förutom den andre från vänster som är Lichi. Den finns i Sverige men jag älskar den så var tvungen att köpa extra många sådana. Den är söt och lite slimeig.

De andra hade Naqeeb nått namn på med det var på Malaysiska och jag kommer inte ihåg förutom att det ska vara någon sort av guava.

 

Denna har hårt fruktkött som smakar väldigt parfymikt. God vid första tuggan, söt. Men blev lite mycket efter ett tag för mig.

 

Hård och krispig, söt men mest sur. Lite som äpple fast fastare.

 

Denna är som den över men vit. Fats den smakar jäst. Kan vara att de jag fick var lite dåliga men den här var inte god direkt.

 

Den här var nog den godaste efter Lichin, söt aningen sur.

Hade hoppats på att de hade samma urval med choklad så hade jag kunnat provsmaka det. Chokladen här förvaras i små kylskåp inne i affärerna för annars smälter de. Annars finns det mycket andra sötsaker. Men alla är nån sorts mjöl ihopblandat med socker och Gee, typ smör och kanske krydda. VÄLDIGT sött. Men får nog köra raid i närmsta mataffär och köra några test.

 

Skickat via Blogsy