Bakslag

Halloj!

Vips så har två veckor till gått och i fredags var det min sista "riktiga arbetsdag", nu följer två veckor av kurser. På fredagen hade jag även en avslutande presentation för det team jag jobbat i här och ville då även bjuda på något gott till kaffet. Det finns dock ett problem. En av mina kollegor tål varken ägg eller mjöl. Enkelt! Tänkte jag. Jag gör kladdkakemuffins, har ju knappt i nått vetemjöl som det är, använder i stort sett bara kakao. Att ta bort ett ägg borde nog gå bra också.

Jag börjar glatt om än något trött, har blivit en del jobb med att få allt klart till min sista dag, att sätta degen till kanelbullar. Nått riktigt svenskt och gott liksom. Ställer undan degen för jäsning och börjar med muffinsen. Blandar ihop och tillsätter potatismjöl istället för vetemjöl. Men blir ingen bra konsistens så tillsätter mer socker och mjölk till en fin smet. In i ugnen och de bubblar på bra efter ett tag.

Under tiden tar jag mig an utbakandet av bullarna. Tittar som hastigast in i ugnen och ser katastrofen. Muffinsen är borta! Eller ja, typ exploderade ut över plåten.

Knapriga och spröda som knäck runt kanterna och underbakta och potatismjöl smakande i mitten. Ja jag smakade på dem. Det var bara till att kasta dem allihopa. (Efter att min rahusdelarvän kommit ner och skrattat åt mig och ätit upp ett par stycken) Samt deppa lite av att ha total misslyckats över något jag ändå anser mig kunna kunna bra. Alltså blanda ihop smör, socker och kakao och sen äta det. Nu var dock bullarna klara att köras in i ugnen.

Bullarna blev bra! Självförtroendet på topp igen, samt mina sockernivåer eftersom ett par bullar blev min kvällsmat.

Ny batch in i ugnen. Utan potatismjöl och med mindre socker. Tror det kan ha varit så att det var den stora mängden socker i första smeten som karamelliserades och sen kokade över. Batch två var sjukt god smet och jag petade ner ett hallon i varje så hoppet var stort.

Fina när de kom ut.

Sen sjönk det ihop. Jag petade ner från kanterna för jag var rädd att de skulle bli helt hårda. Jag gjorde dem därmed lite fulare. Nu var klockan mycket och de stelnade fasen aldrig! Först in i kylen och sen i i frysen för natten.

Fredag morgon tog jag ut och smakade dem och de var ju helt ok men såg förskräckliga ut.

Cyklade därmed in till Albert Heijn på väg till jobbet och väntade med resten av pensionärerna utanför tills de öppnade.

Där inne köpte jag ett stort paket blåbär som jag vet att hen gillar. Men hade med mig muffinsen för en del såg lite bättre ut än de andra. De blev väldigt uppskattade! Kanske mest för att jag försökt mig på att göra något särskilt. Bullarna gick också ner och min presentation gick vägen. Bra dag.

Nu två veckor kvar sen hemåt!!